begaswo ug TILL DUftingharwm7taäldts. TULTvYi JÄRV VAN PR ankomst dit, öfwersteg all beskrifning och följde kejsaren och fejfars : innan, då de omfriug kl. half 2 begåfwo fig till Guildhall. Tid ningarne skildra processionen fåfom ett ofantligt triumfetåg. — Jf Guildhall blefwo de höga gästerna emottagne af lordmayorn och) kommunalstyrelsen in Corpore, och förda till thronzeftraden i öftra 1 delen af salen. Der uppläste ordföranden mwålfomftzadresfen, fom: kejsaren beswarade på följande fått: Herr Mayor! Efter dett hjertliga mottagande, fom jag funnit hos eder drottning, kunde ins : genting göra ett djupare intryck på mig än de af er, hr mayor,, i Londons Citys namn för kejsarinnan och mig uttalade fänflor, ty) Londons City representerar summan af alla de hjelpkällor, fom af werldshandeln erbjudas till frigå: och civilifationgzåndamål. Edert loftal, huru smickrande det än är, emottager jag, emedan det mera gåller Frankrike än mig. Det år rigtadt till en nation, hwars ins iressen nu äro alldeles identiska med edra, (bifall); det är ståldt till en armee och en flotta, som genom hjeltemodigt broderskap i ära och fara år förenad med eder (stormande bifall); det är stäldt till begge regeringarnes politik, fom är grundad på sanning, moderas tion och rättwisa. Hwad mig angår, få har jag äfwen på thros nen besvarat den sympathi och aktning för engelska folket, fom jag närde under eder drottnings gästwänliga beskydd såsom landförwist (länge fortfarande bifall), och då jag handlade i öfwerensstämmelse med min öfwertygelse, skedde det emedan den nations intressen, som walde mig, icke mindre än den allmänna civilisationen gjorde mig det till en pligt. Sannerligen, England och Frankrike äro i alla: stora, werlden rörande, politiska och framåtskridandets frågor af naturen förenade. Frän Atlantiska til Medelhafwets kuster, fråm SÖstersjön till Swarta Hafwet, från önskan att afskaffa slafweriet till hoppet om alla europeiska länders wälgång fer jag i den mos ralista och politiska werlden för begge wåra nationer blott en wåg, blott ett mål (bifall). Derföre fan wår enighet också blott Uupplös sas af owärdiga afsigter och usel afundsjuka. Följa wi deremot endast det sunda menniskoförståndets bud, funna mi wara trygga: för framtiden (högljudt bifall). Ni förklarar med råtta min Når wato i eder midt säsom ett nytt öfwertygande bewis på min eneriska medwerkan till detta krigs förande, i den händelse det ide: Yule syckas oss att sluta en ärofull fred (bifall). Men äfwen om vet misslyckas, funna wi, om också swårigheterna skulle blifwa fto: ra, med förtroende råkna på ett lyckligt resultat; ty ide blott äro wåra soldater och matroser af pröfwad tapperhet, icke blott hafwa begge wåra länder hjelpkällor Utan life, — utan hwad fom år af mera wärde, och hwari wår öfwerwigt met ligger: De få i fpete jen för alla högsinnade upphöjda ideer. Alla deras ögon, som lida instinktivt, wända sig mot wester. Sålunda stå begge wåra natiox) ner genom de äsigter, hwilka de representera, mäftigare än genom de flottor och armeer, hwilka de disponera (stormande bifall). Jag är eder drottning mycken tad skyldig, att hon gaf mig detta högsj tidliga tillfälle att för eder uttrycka mina kånslor och Frankrikes, i hwars namn jag talar. Jag tackar eder i mitt och kejsarinnans namn för den öppna, innerliga hjertlighet, hwarmed ni emottagit of (bifall). Det waraktiga intryck, fom wi mottagit och fullfoma ligt weta att wärdera, intrycket af det storartade skådespel, som 6ng land erbjuder, der landets öde, fom utan fara för fin storhet ståri under frihetens herradöme, ledes af dygden på thronen, taga wi med oss tillbaka till Frankrife. Knappt war talet slutadt, förrän de kringstående åhörarne utbröto i lifliga bifallsrop, hwari alla. instämde. Festligheterna till franska kejjarparets ära slutades d. 20 d:s, emedan de höga gästernas afresa war bestämd till följande dagen. Scenen hade åter blifwit förlagd från hufwudstaden till landet, nu till Sydenham, och folfets enihusiasm liisom der wackra wädret förblefwo kejsaren trogne. På wägen till Sydenham hade åter ins funnit fig wäldiga massor nyfikna; kejsaren och Ffejfarinnan tillifa med drormingen och prins Albert åfte i en öppen fyrspänd magna Wid middagstiden ankommo de till expositionsbyggnadens södrä ingång, der de emottogos af palatsets direktörer och embetsmän. Man hade hwarken sparat penningar eller möda för att pryda bygg: naden med blommor, flaggor och drapier af alla flag; den mellersta gängen war till hela fin längd betäckt med rödt flåde; alla jon. täner i det inre woro i gång; transepten war förvandlad till en stor erotisk blomsterträdgård, — kortligen det hela erbjöd en syr fom ett äfwentyr i tufen och en natt. J trensepten u:thwilade fick. de besökande, sedan de besett det pompeianska hujet och franska afis delningen. Kejsarinnan hade blifwit trött och låt der öre draga fit på en liten handwagn, hwaraf flera stodo tillreds för damerna: drottningen deremot promenerade tappert till fots wid kejsaren arm Från transepten begaf sällskapet sig upp på den ofantliga balkon aen. hwarifrån man har den herligaste utsigt öfwer lanoskapet