nom jury. 7. Fylleri och krögeri straffas första gången ned böter, andra eller tredje gången med förlust af medborgerligt förtroende. En man, fom warit nvå gånger dömd för fylleri, borde ide få fit: ta i ting, icke wara fommunaleman, ide riksdagsman. 8. Skuld för bränwin, taget på kredit, borde ide få utsöfas. 9. MNykterbetsifrandet bör wända sig till det uppwärande flågtet, och ide till äls dre personer, hwilka blott böra blifwa lagligen answarige, om de icke föka hindra af dem beroende yngre perfoner från njutandet af starka drycker. — Hwad åter det angår, att i Swerige införa norrs sta bränwinslagen i afseende på inskränkning af bränningsråttig: heten till några få personer, få wore detta föga rådligt, först eme dan detta wore ett monopol, och sedan emedan desfa privilegierade bränwinsbrännare skulle blifwa förföljde af det allmänna hatet, och deras brännerier uppbrända genom mordbrand. — Lika förs wändt anser hr A. förslaget att bestämma ett wisst kannetal för hes la rikrt, och sedan dess fördelning på olika provinser. Det strider emot alla statsekonomiska principer och fan ej widmakthållas. — Den raske underofficeren. Jntressant är följande episod ur historien om Sebastopols förswar, hwars sanning en förre: spondent från Simferopol tror sig kunna gå i borgen för. För tre weckor sedan — så berättar han — undflydde ur fransyska lägret en präktig häst, sadlad, utan ryttare, och blef stående, lockad af en liten qvantitet foder, midt emellan wåra bastioner och de fiendtliga tranchkerna. Wära (ryska) skyttar tyckte det wara fynd att döda det wackra djuret; men det tycktes omöjligt att få det lefwande. Någon tid betade derföre häften, hwarken oroad af of eller fiens den. Då fid en underofficer wid flottan ftor lust att hämta djuret, och bad om tilljftånd dertill af bastionens chef. Denne wägrade i början, men gaf slutligen wika för underofficerens böner. Den djerfwe halade fig ned ifrån batteriet och sprang rakt fram till de fiendtliga tranchkerna. Wåra skyttar skickade efter honom nägra blindstott, och fienden, fom tog honom för en förföljd öfwerlöpare, winkade till honom med mössor och näsdukar för att uppmuntra honom. DÅ emellertid wår underofficer kommit fram till häften, fattade han tygeln, swingade sig behändigt upp på def rygg och jagade i sträckt galopp tillbaka till wår bastion. De i i trandeen befintliga engelsmännen skjöto nu på honom men utan framgång, dä han redan war utom ffottlinien. — Bur en uniform fer ut — i krig. En ung man från Metz, tjenande såsom korporal wid 1:sta genisregementet, i detta ös gonblick framför Sebastopol, ger följande lås: och tänkwärda bes skrifning på sin uniform: 7Om ni ffulle fe mig, go wänner! i min uniform, sådan den nu år, skulle ni ha swårt ar säga, om jag wore turk, ryss, gref eller fransos. Föreställen eder den wackra figur wi göra i följande plagg: 1. turkisk kalott på hufwudet; 2. kapott med fapuschong: 3. pels af fårhud; widare damaskor, fom gå öfwer halfwa låret, ullstrumpor oc) ett par de största och ypperligaste tråd: skor, samt slutligen muddar af den sort, som små barn bruka om handlofwarne. Med gehänget hårdt spändt omkring dessa kläder taga wi oss förträff igt ut. — Hög ålder. Wid nyligen företagen folkräkning på Jutland har der befunnits, att i närheten af Aalborg, i Sönderholm socken, bor en gammal qwinna, som uppnålt den owanliga åldern af 108 år. Hon har inalles haft 4 barn: 2 söner och 2 döttrar; af dessa är den äldsta en dotter, död för 5 år sedan wid 80 ärs ålder; de andre tre lefwa ännu wid 66, 63 och 61 års ålder samt äro alla f iska och raska. Under förlidne stränga Februari fatt den gamla qwinnan mest wid kakelugnen och stickade på en strumpa; sor öfrigt är hon ännu rask och rörlig, det enda som synes något förswagadt är minnet. — 2 Etifts:-Nybeter. Kongl. Maj:t har d. 23 fil. Febr. i nåder bifallit skolläraren i Mahlsta 3. Lowins ech brufspred S. Adrians underd. ansöfningar att, med hänseende till des ras hafda anspråf på Ahns förut ärftliga pasterat, få utom förslag hos Kongl.