Article Image
att öfwertyga honom, och hans hjerta war lika oböjligt som hans wilja Han wille, för att utföra fin dynastis ledande tanke, dumdristigt sätta fig wid inloppet till Dardanellerna, wid stranden af det sköna Medelhafwet, fom skulle blifva en rysk insjö; han wille göra den grekiska dogmen till werldsreligion och Sophia-moffeen till kommande århundradens Peterskyrka; han wille med ett ord uppe råtta ett nytt romerskt rike med nya Cefarer. Sådant är det mål, fom han städse åsyftade under en trettioårig regering, och fom han slutligen trodde fig funna uppnå genom det närwarande kriget. Alla hang beräkningar slogo fel; Turkiet gjorde motstånd; Europa för: enade fig emot honom. Hans död, det ögonblick, då fremmande beträdt Rysslands område, år en af dessa händelser, för hwilka för: nuftet måste böja fig såsom för en ögonskenlig uppenbarelse af Förs synens ingripande i werldshändelserna. Symwmad skola nu — sålunda lyder slutet af artikeln — följ: erna blifwa af detta åskslag, som träffat det berömda och hedrade hufwud, i hwilket czarernes tradition, deras äregirighet oh Ryfs lands propagandistiska kraft hafwa lefwat under trettio år? In: en kan ännu säga det. Men hwad wi kunna säga, är att i ett ike, som det af Peter den förste grundlagda, hwarest individerne icke räkna, hwarest de förnämsta herrarne af en adel, som oaktadt in uppfostran, sin humanitet, sin kärlek för de sköna konsterna icke unnat befria sig från träldomen, blott äro despotismens passiva edskap; hwarest det icke gifwes annan impuls, initiativ och werk: amhet än den, fom kommer från den högste herrskaren, hwarest fjelfva religionen i czarens hand blott år ett medel att underkufwa fame vetet, i ett sådant rike år det souveränen, fom erfätter inftitutios nernas nullitet, bristen på allmänna seder och framstående farafteer. Kejsar Nifolai historiska storhet är obestridlig och wi frukta cke att erkänna den; men den framstår endast af den ryska andan. en har något slafwiskt liksom dess ursprung. När man jemför en med wår tid och dess civilisation, med den europeiska andan, ned det framåiskridande som rycker alla nationer med fig, få förs wagas och förswinner glansen strax. Man måste äfwen medgifs va Art czaren, genom att alltför otåligt påskynda fin wäg mot år egirighetens mål bringat fin magt i fara just genom ett af dessa el, fom måhända icke funna upprättas för den suverän, fom begått et. Hand regering hade blifvit en hotelse för hela werlden; för Suropa, fom han störde, för sjelfwa Ryssland, fom genom czarens tolthet och personlighet dömdes till ett hopplöst krig. Hand död an icke wara en triumf för någon, ty det är Försynen, fom bes tämt hans sista stund. Men den fall återgifwa åt dem, hwilka af dmjufhetens länga wana ännu höllos tillbaka, större frihet. — ejsar Alerander, upplyft af den allwarsamma lärdomen under ans företrädares sista regeringsår, skall inse att en stor roll är åt onom förbehållen. Genom att öfwergifwa sin faders farliga pos itif, beror det vå honom att återgifwa Ryssland lugn och att uppe ätthälla fin platå i werlden genom att inwiga fin thronbestigning ned en politik, fom står i harmoni med europeiska samfundets allnänna intressen. Hwad Frankrike angår, få är det opartiskt och ugnt framför denna bår, och hemtar icke tillit af en fiendes förs winnande; det är tillitsfullt genom fina allierades lojala underftöd, enom fina wapens hjeltemod och lycka, genom fin saks rätiwisa. rankrike förer blott friget med så mycken energi och ståndaktighet, ör att befästa den europeiska jemnwigten, hwilken hotas af en är egirighet, fom den allmänna opinionen hade dömt innan historiens om föll öfwer densamma. Tyskland. Wien d. 31 Mars. Franske kejsarens resa till Wien har i nseende till besöket i England blifwit uppskjuten till slutet af April. Telegraf-underrättelfen om en wapenhwila wederlägges såsom grundad. Den 29 Mars tog konferensen fjerde punkten i öfwerwågans . D. 26 föreslog furst Gortschakoff att Preussen skulle deltaga konferenserna. — Danmark. Köpenhamn d. 3 April. Riksdagens session slutades igår, dan dess begge afdelningar warit samlade i folkthingets sal och

7 april 1855, sida 3

Thumbnail