förhållanden. Författaren fäster uppmärkfamhet på den wigtiga följd det närwarande kriget redan haft derutinnan, att man i Eng: tand erhållit kännedom om den stora flotta och de maritima ans läggningar, Nyssland förskaffat sig på alla håll. Manhar erfarit att Ryssland endast saknat sjöfolk och isfria hamnar, för att wara en stor sjömakt. Af denna omftåndighet härleder författaren Rv: lands närgående beteende mot Norge och sträfwandena att få fot fäste wid kusten af Finmarken. Rysslands planer mot Norge anfer författaren få mycket wigtigare nu, då dess sjöstyrka i Swarta hafwet är förstörd. Om de artiklar, fom man under de fitta åren fett i några ledande journaler i Frankrike, Tyskland och Holland, ins nehållande utfall mot Norge, fåger författaren att det numera är temligen konstateradt, att de förskrifwa fig från Ryska agenter, fom sträfwat att utså missnöje mellan det Swenska och Norska folket. Swerges och Norges styrka består i deras nuwarande union. Inse gen wet detta bättre än Czaren, och det är derföre hans plan, att söndra de båda folken och undergräfwa unionen, genom att upps wäcka en sådan owilja mellan de båda nationerna, hwilken åtmins stone skulle funna hindra dem att i full enighet gå löst met Fin: land eller i framtiden skaffa honom någon förewändning till en Rysk protektion eller något slags inblandning i en twist mellan Swerge och Norge. We det land, som läter sig insnärjas i den Ryska pros tektionens mördande krokodilklor! — Förf. öfwergår derefter till att ådagalägga wigten för England och Frankrike, att upprätthålla den Swenska unionen och den Norska konstitutionen, och icke tillåta att några försök mot dem företagas från hwilket håll som helst. Osterrike. J anledning af Kejsar Napoleons tillämnade besök, träffas res dan förberedelser wid hofwet i Wien, för att wärdigt emottaga den fejferlige gästen. — Lord John Rusfel har emottagit en invitation från konungen af Preussen att tillbringa Påsken i Berlin. NRyssland. Nyaste underråttelser från St. Pe:ersburg medföra en nybe kräftelse på den krigiska andan i Ryssland, hwilken knappast fan wara mera betecknande eller mindre twetydig. Det är en proflamar tion från den aldra heligaste derigerande synoden i ÅFadrens, Soz nens och den helige Andas namn, att understödja det bekanta af kejsar Nikolaus utfärdade manifestet angående bildandet af en allmän folfs bewäpning till rifets och trons förswar, och den kallar det orthodora Rysslands trogne till wapen mot korsets fiender (Turkarne) och de: ras allierade, hwilka kalla sig christne, ehuru de hafwa wisat, att de äro fyrforånare och ehuru de hafwa ffändat helgedomarne. Detta dokument träder i den skarpaste strid mot de började undere handlingarne i Wien och mot de fredsförhoppningar, fom man unz der de sednare dagarne sökt göra gällande. Man fan gerna antar ga, att kejjar Alexander Il och hans statskansler grefwe Nesselrore alldeles ide äro ense i detta steg af den aldraheligafte derigerande fynoden, och att de måhända helst hade önskat, att det alldeles ide blifwit gjort, ty säkert stär det i en sådan strid mot fredsunderhands lingarne, att det knappast synes förenligt med det diplomatiska Der corum. Men det framstår få mycket tyligare häraf, att freden för närwarande knappast är möjlig att genomdrifwa för Ryssland, och att äfwen en fredälskande regering skall blifwa nödsakad att böja fig för den krigiska fanatism, fom man framkallat. Något om Mormonerna i Amerika. Medan denna sekts medlemmar här i Swerige och annorftå des högt uttala fina förhoppningar att omwända hela werlden till