marscherat ut ur löpgrafwarne, för attt noödsfall skydda återtåget, mötte ide någon. Wår förlust år känbar, ehuru den icke står i för: hållande till storheten och farorna wid denna nattliga strid, ihwil: fen wåra soldater ända till deras återkomst till löpgrafwarne woro blottställde för elden från platsens artilleri. Wåra trupper hafwa såsom wanligt warit beundranswärda och jag fan ide nog beröm ma dem. Mottag o. s. w. Canrobert Frankrike. Paris d. 22 Mars. Hår år man dag liksom i går upps fylld af fredsförhoppningar. Ryktet att kejsaren ide will begifwa fig till Krim, utan till London, bibehåller fig, ehuru hwarje dag den ena laddningen efter den andra afgår till Konstantinopel med saker för kejsarens behof. Wi hafwa dock intet skäl antaga, att kejjaren skulle hafwa uppgifwit resan. Gardet, som d. 23 skulle afgå till Lyon, har fått fontra-order, fom det berättas emedan pes sten utbrutit i Konstantinopel oh på Krim. Den förmodan, att westmagterne definitivt uppgifwit förslaget att förstöra Sebastopol, underhålles från Wien, och man sätter sitt hopp till grefwe Ned: selrodes tillfännagifna resa till Wien. Herr Bourgqueney, tillägges det likwäl, förer ännu alltjemt ett mycket energiskt språk. Denna diplomat synes icke wara synnerligt benägen att gifwa efter, och en suverän med namnet Napoleon skall icke sluta fred utan armeens medwerkan i samma ögonblick fom han förklarar, att landets fans na adel bör sökas i armeen. Gonftitutionel påstår, att Österrike ingått den förbindelse med westmagterne, att det skall förklara Ryssland krig, derest detta land icke inom d. 8 April antagit de allierades wilkor. Ryktet förmäler att en sammanswärjning blifwit upptäckt. Sås kert är att omkring 50 arresteringar egt rum i Paris, hwilka sättas i förbindelse med flera sådana fom blifvit företagna i departemens terna. Man omtalar upptådten af dolda wapen och en komplott mot kejsarens lif. Rysaland. Man läser i ryska hoftidningen Journal de St. Retersbourg för d. 14 dennes: Ett af de förnämsta Stockholsbladen Swenffa Tidningen har i flera af fina sednaste nummer behandlat tre frås gor, hwaraf twå endast angå Swerige, under det den tredje äfwen angår oss. Den första rörer förändringarne i lagstiftningen för bränwinstillwerkning. Fylleriet har i Swerige antagit kolossa pros portioner, och def förderfliga inflytande har ide dröjt att uppenbar ra fig hos hela befolkningen; medwetande af det onda har hos de bättre tånfande föranledt en reaktion, fom nu utan framgång fåms par mot den bedröfliga wanan. Den andra frågan är rent efos nomisk: bör den gamla stängsellagen afskaffas. Denna lag föres skrifwer att hwarje jordegare skall inhägna fina egor, och gör den hwars boskap sköflar andras område helt och Hålet anfwarsfri. En förändring af denna lag måste inwerka på hela landthushålls ningen och utan twifwel lända till def förbättring. Den tredje frågan angår spörsmålet, huruwida Swerge skall förblifwa neutralt eller deltaga i westmakternas förbund mot Ryssland. Denna fråga nedtystar i detta ögonblick alla andra, och uppfyller tidnin garne under alla former. Tänkesätten äro delade; somliga baftala Ryssland och försöka uppegga sinnena mot detsamma; andra se sakerna i en rättwisare dager, men alla synas wara ense i den punkten att Swerige hwarken kan återfå Finnland eller tänka på någon eröfring, och att i allmänhet den enda fördel Swerige fan winna genom ett krig med Ryssland är ett foE firyk (qwil ny aurait pour elle que des coups å gagner)! ÄÅr ej denna öftvers tygelse stark nog att upprätthålla neutraliteten ? — — Hwarjehanda. — Enkelt medel mot steupassion. Man tager en knippa sparris stoppar den i en butelj och fyller den med friskt fällwatten; detta låter man, sedan buteljen är wäl forkad, i några dagar stå för att draga fig och dricker sedan deraf minst ett ölglas vå faftan