mår det werkligen wår fon? utbrast fadren, och I bittra fjäldqwal lutade han fig öfwer den älskade hädangängnas graf. Jag skulle nästan kunna wara frestad att tro, att jag ide år det, swarade ynglingen, och jag må fritt säqa det: wår natur år olika, wåra wägar måste wara motsatta. Er wåg ligger hår, min derutc. Såluma lemnade sonen sin fader, som knäböjde wid grafwen. Mer hafwa några år gått. Det är winter, formen tjuter, och en tjock, sorlig dimma insweper allt. Grafwarna på kyrkogården äro betäckta med snö, stora istappar hänga ned från wapenhusets tak. Winden jagar en snöhwirfwel kring grafkullarne, som om de jordade döda lekte en hemsk lek, och hör! istapparne falla flingans de ned, och echot tyckes liksom tillåta fig ett opassande skämt med den, fom nu kommit till fin fitta hwila. Der äro tvänne grafwar wid det gamla taxus trädet, och snön har lagt sig öfwer dem. En nyligen uppkastad, och jorden ligger mörk på den hwita snön. Likbärarne komma; de wandra framåt med tunga steg; kistan waggar upp och ned, då de gå öfwer de mellanliggande grafwarna. Befymmer hafwa i kapp med ålderdomen tärt på fadren och utsläckt hans lif, och tidigt förfall grep sonen och tillintetgjorde hans krafter och hans ungdomsmod, tills han kom derhän att bedja Gud, att han måtte få gå, icke den wäg derute, som war motsatt hans faders och moders, utan samma wäg fom de gått — den wäg, som förer till det gamla trädet på kyrkogården. — Hög älder. I Vindum socken wid Wiborg i Danmark lefwer en hustru, Inger Margrethe Andersdotter, fom är född i Lydgaard socken d. 1 Now. 1750, och är således öfwer 104 år gam: mal. Hon är aktad af alla, fom känna henne, anseende till henned fromma och rätiskaffens karakter; hennes själsstyrka är ännu oförswagad och hon besitter således ert utomordentligt godt minne. Med undantag af synförmågan, — fom under de sednare åren för: lorat fig så mycket, art hon ide längre fan läsa, hwilket förr war för henne en får sysselsänning, — äro hennes finnen blott högt obetydligt förflöade. Hon arbetar flitigt, få mycket hennes swaga krafter tillåta, för att förtjena det nödwändiga till lifwets Uppe hälle; men utan medlidande menniskors bistånd måfte hon lida britt, iy hennes swärson och dotter, hos hwilka hon har undantag, äro 70 år gamla och skröpliga samt derjemte mycket fattiga, hwarföre mannen mäste taga tjenst såsom ryktare. Hon har ide kunnat förs mås att wända sig till fattigförsörjningen, oaktadt hon genom sina händers arbete och wälgörande menniskors bidrag isynnerhet under de sednaste åren ofta haft swärt att förffaffa fig fina vundgängli: ga behof. — Paris har år fått fe tre fastlagsoxar, hwilka alla tre kommit från trakten af Caen. Den störste och fetaske, Sebastopol, wäger 1325, den andre, Bomarsund, 1275, oc) den tredje, Trebisonde, 1110 kilogrammer. ö — Amerikanska Bokhandeln börjar nu att spekulera i de curopciska revolutionerna och har i detta afseende wändi fig till en af revolutionens heroer. En amerikansk bokhandlare har nemligen uppmanat Mazzini art skrifwa det revolutionära Europas menmoirer från år 1830 till wåra dagar och erbjudit Honom ett Honorarium af 2000 dollars för hwarje band af 400 sidor. Mazzini skall werkligen hafwa emottagit anbudet och wara sysseljatt med utför randet. Huru många band werket skall blifwa, är öfwerlåtet åt honom sjelf. — Ny rotwäkt. Uti herrar P. A. Smiths Å Comp. frö handel i Hamburg och Bergedorf erhålles en ny potatesart till ut säde, hwilken synes för allid fomma att sätta en bom emot yotatissjukan. Det år de nya kinesiska potaterna, Dioscorea Balatas. De skola i smaken wara fullkomligt jemngora med de bästa potås ter, men öfwerträffa dem i mjölhalt, hwarom man genom prof öfs wertygats i England och Frankrike. Dertill ega de den fördelen att gifwa en riklig afkastning. Ännu år wisserligen denna wärt för dyr till allmänt bruk; men inom få år skola de säkert hafwa så föröfat sig, att de för den fattiga befolkningen kunna anwändas. n. — —b ecQ (Juföres på begäran) Wid Fahnjunkare Uhmans ende älskade sons —— —ä—