(Jnsändt.) Gtt litet jändebref till Red. af Oresundsposten. Högtärade Herr Redaktör! Tit. är en för bålt rolig man och qwick tillika, det will jag aldrig neka. Men det har börjat glunkas om, att Tit., wid sina originaluppsatsers författande, tager Dalkarlar till hjelp, d. w. s. slår då och då små Dalkarlar i det Resp. Publikum. Således uts basunade Tit. nyligen, att dektor Pettersson i Stockholm skulle bes stämdt denna gång blifva Biskop i Lund, ännu nyligare framställde Tit. förehafd fråga om delningen af Ausås pastorat, på sådant sätt, att framftållningen, enligt hwad en Jns. i Helsingborgsposten klarligen wisat, ingalunda accorderade med sanningen, och helt nyss har Tit. påstått, att den Hederlige Gudsmannen Eberstein i Kar rup har af sitt pastorat en årlig intägt af 10,000 Rdr, ehuru Jns. will sätta fin bäste Rock emot en årgång af Tit. Tidning, att Hr E:s årliga infomit i Karup ej går öfver 7000 Rdr Rgs, (en wäl behöflig summa för Hr E., som årligen måste wåga mycket på pros ctöser, i hwilfa han o skyl diggt mledes). Det år ett swårt gra vam en mot en man, han ware åkta man eller ide, att wara otrogen — mot sanningen: det stöter på en simpelhet, fom ej anstår någon Skriftställare, aldraminst den, fom är konfirmerad af en Biskop. — Skämt är ett, men ren oc fanning ett annat. Wet Tit., att ingen rättänkande har klandrat Folkets Röst, Hr Rosenschöld och Consorter derföre, att de framdragit och blottat personers dåliga handlingssätt, utan derföre, att man miftänkte deras sanningskärlek. Och som jag kan begripa, att Tit., som är konfirmerad af en Biskop, ej will räknas till Consorter, få har jag af mitt fame wete känt mig uppmanad, att genom denna Epistola Familiaris gifwa Tit. ett litet warningsrop. Med så sann högaktning som möjligt tecknar jag Tit. tjenare a orca ((. vn KM 0