dd allwarsamt hetas. Kommendanten i Ecbastopol har från den 14 till d. 29 Jan. företagit 6 större utfall mot trancheerna; den oms bytliga krigslyckan har än gynnat rysfarne och ån de allierade; nen några egentliga fördelar har ingendera wunnit. Till när mare belysning af den närwarande ställningen meddelas följande utdrag ur ett bref från en österrilisk sjökapten: De allierade Hafwa hittills ide förmått att förstöra ett enda af de 5 större förfwarss werken wid födra delen af Scbastopol; men å andra sidan hafwa ryssarne ide af något enda utfall skördat någon större fördel, och de allierade äro på platåen och wid Balaklawa få förskansade, att de ide frukta ryssarnes angrepp. . Englan d. Den från Krim återkomne generalen fir de Lacy Evans emot togs med den största hederobetygelse af underhuset, då han d. 2 Febr. intog sitt sate i detfamma. Khörareplatserna woro aldeles uppfyllda, då ledamoten för Westminster straxt efter fl. 4 inträdde i salen, flådd i generalsuniform med alla fina ordnar och medals jer på bröstet. Länge ihållande hurrarop emottogo honom, Hufet reste sig och blef stäende med blottade hufwuden tills den tappreledamoten intagit sitt säte. Derefter uppropade förmannen generas lens namn; denne reste sig och nu meddelade förmannen honom den d. 15 December enhälligt fattade resolution, hwaruti huset tac far armeen för de tjenster, fom ben wisat fäderneslandet. Förmans nen rigtade sitt tal omedelbart till generalen, framställde med liflighet hans bedrifter wid Alma, Balaklawa och Jnkerman (nästan oupphörligt afbruten af församlingens bravorop), och försäkrade, att han skattade fig lycklig öfwer fit behagliga uppdrag att uttala den stolthet och glädje, med hwilken parlamentet helsade Honom wäl kommen, och att wisa den genom fin militära lefnadsbana ända från ungdomen utmärke generalen de högsta hedersbewisningar, fom stå huset tillbuds för att belöna sällsynta förtjenster (högljudt och ihållande bifall från alla sidor). Sir Lacy Evans swarade, att han knappast kunde finna passande ord för de känslor, fom öfver wäldigade honom, men man skulle tro honom, att han förftod att wärdera den utomordentliga åra, fom wisats honom. Det fanns ingenting, fom en brittisk undersåte hade förre rätt till att wara stolt öfwer, än öfwer erkännandet af hans förtjenster å folkets re: presentanters sida i detta hus (bifall). Han iackade framför allt de ärade gentlemen, fom tillhöra hans politiska motståndare, för des ras wånliga bedömande i fält. Det mottagande, fom nu mweders farits honom för hans militära tjenster, hade företrädeswis nybes tens behag för honom; ty han trodde, att han för 20 år sedan war vit en likaså god och förtjent officer fom nu. Hwad fom ifonners het gladde honom, war omnämnandet af andra divisionen, hwilken han haft åran kommendera; ty uran den utomordentliga tapperhet, fom denna del af armeen från officeren till den simplaste soldat har de ådagalaggt, skulle han fjelf ide haft den aflägsnaste utsigt att skörda den ringaste åra. För öfrigt måste han tillstå, att då den ädle lorden, ven afgangne konseljpresidenten (ford John Russel) för teslog resolutionen ar d. 15 Dec., hade han uppfattat armcens oc perationer helt annorlunda än öfwerfältherren. Den ädle lorden hade om Almaslaget afgifwit ett flags theatralisk beffrifning, fom erinrade om den snillrife Sidney Smiths yttrande, enligt hwilke lord Sohn a priori trodde sig hwarje uppgift wuren, till och med ben att föra befälet öfwer kanalfkottan. Sålunda syntes han åf wen hafwa bedömt kriget bätire än ford Raglan, och i hans högst pragmatiska detaljskildring af de tre slagen på Krim hade del bebhas gat honom att iilljkrifwa den första och den tredje diviftonen det lyds liga resultatet af alla tre slagen, men deremot helt och hållet före bigått ben andra divifionen. Han beklagade att han wid et får dant tillfälle måste widröra denna omständighet, men sedan nästan hälften af andra divisionen blifwit medtagen af swärdet eller af andra orsaker, mäste han förebrå sig otacksamhet, om han ide gjors de hwad han förmådde för att framställa safens förhållande i sitt rätta ljus. Churu han knappast war iständ att regelbundet och punftligt bewista husets möten, hoppades han dock att ett eller an-z nat mera passande tillfälle skulle erbjuda sig för honom att uttala fina äsigter om striden på Krim. J hwarje fall ansåg han fa — SÅ NT Sn UTDLALLU —