tunna bemoda sig att HU och med i Frankfurt inwerka hämmande på tyska förbundets krigsrustningar. !Kejserliga regeringen måste i detta fall önska att få mycket bestämdare följa den förbundsenliga wägen för den stora frågans behandling med de andra tyffa regeringarnes understöd, och regeringen skulle tro fig swika en af sitt falls första pligter i Tyskland, om den icke framförallt eftersträfwade att tillwägabringa författningsenliga förbundsbeslut, och för sin del wara fullkomligt beredd att taga följderna af dessa beslut på sitt answar. Men wi wäga icke heller i ett ögonblick, då wåra bundsföre wandter hafwa att bestämma deras deltagande uti en för Tysklands öde måhända afgörande wändning, dröja med att wända oss till dem med den förtroliga förfrågan, huru deras uppträdande skulle blifwa, om de wäl wore böjde att förena deras gång med oss, men dithän syftande förbundsbeslut icke kunde åstadkommas. Wi draga ide i betänkande att ställa denna öppna fråga till wåra bundsförwandter, om de sådant fall skulle skänka Österrike det förtroende att sluta fig till def öde, och om — når alla wåra bemödanden att tillwägabringa en tryggad fred misslyckas — Öfterrike i påfommande fall äfwen fan förlita fig på deras aktiva medswerfan ? Det kejserliga hofwet skulle i ett fädant fall gifwa de högtidligaste försäfringar att under alla omftåndigheter garantera . . . . def närwarande besittningar och def terretorialställning, och tillika att gifwa .... def andel af de fördelar, fom funna winnas ges nom ett frig, efter proportionen af de dertill anwända krafter. Der: emot måste Öfterrife redan nu betinga fig att en truppkär, hwars storlek närmare skall bestämmas, hålles i beredskap, och det måste fordra, att .... wille wisa H. Maj:t kejsaren det förtroende, att lemna åt honom högsta befälet öfwer fin fontingent. WBi förwånta ett öppet och oförbehållsamt swar, och skola glädja oss, om innehållet deraf uppfyller wår afsigt att bringa flars het i wåra förhållanden till tyska regeringarne, och ifynnerbet att befästa wårt förhållande till .... och att omgifwa det med alla de ömfefidiga garantier, fom motswara denna allwarsamma tids fordringar. Ri behagade meddela .... denna depej i förtrolig form. Buol Orienten. Wemschikoffs berättelse om ett utfall natten emellan d. 12 och så:de bekräftas i alla afseenden genom en depesch från lord Rag: lan. Han uppgifwer de fårade tall en officer och 36 soldater samt de saknade till 14, dock kunde han ännu ide uppgifwa antalet af döda. Man fer för öfrigt af denna depesch, att Engelsmännen, fås som wanligt, blifwit öfwerrumplade. Raglan klagar öfwer brist på bränsle, och meddelar tillika att mycken sjukdom är rådande. Preussen. Berlin d. 25 Jan. Jeit omtalar i dag Preussens ställning. Preussen har icke något intresse för eller emot Rysslands ödfwermagt i Swarta Hafwet; detta angår endast sjömagterne. PRreusfen har blott europeiskt intresse mot Rysslands inkräktande af Donau-furftendömena, och ett tyskt intresse att skydda Österrikiska fejs sarstolens gränser. Jemnwigten i Swarta Hafwet angår Breugfen blott såwida fom den widrör den positiva europeiska traftaträt:en. Preussen har nemligen såsom europeisk stormagt rättighet att deltaga i de förhandlingar, som kunna gå ut på en förändring af nämnde traktaträtt. Härwid anmärker Köln. Zeit: Df fö rekommer det, att såwäl en europeisk stormagts rättigheter fom pligter här äro uppfattade förmycket inskränkt. Åfwen Swarta Haf:s wets och Turkiets sammanknytning med den europeiska jemnwig:en är of wäsendtligt intresse för Preussen fåfom en europeisk stormagt, och icke blött förswaret för de af Preussen medundertecknade trafe tater. Och Preussen fan å andra sidan fordra rättighet att delta ga i hwarje diskussion om hwilken ny bildning af den europeiska jemnwigten fom helit, således ide blow i debatten om möjliga förs ändringar af serskildta af detsamma medundertecknade paraarafer