och undertecknades ett slags protokoll eller snarare en registratur öj wer beslutet. Österrikiske ministern för utrikes ärendena begaf fi derefter till belgiske gesandten hr JISullivan, der furst Gortsche koff, grefwe Arnim och öfwerste Manteuffel woro samlade. I d begge preussiska gesandternes närwaro meddelade grefwe Boul å ryske gesandten de allierade magternes propositioner, och anmodad honom förklara sig, om han wore beredd att utan modifikatione och förbehåll antaga dem. Furst Gortschakoff swarade, att han fullmagter icke sträckte sig så långt, han hade blott blifwit anwisar att underhandla angående de fyra punkterne, men wille sända e kurir till St. Petersburg, oh då han dessutom genast wille telegra fera, få hoppades han art inom 48 timmar wara i besittning a bestämda instruktioner. De föreflagna willkoren woro hwarken hå da eller förödmjukande, och det war icke heller fråga om Sebasto pols raserande eller om en reduktion af ryska flottan i Swart Hafwet. Kortligen, det dofument, fom österrikiske ministern upp läste, innehöll ingenting annat än den redliga och med sundt mer niskoförstånd öfwerensstämmande tolkningen af de fyra punkterna och om kejsar Nicolaus icke låter hänföra sig af stolthet och pas sion, skall han säkert antaga willkoren. Man har emellertid all ar ledning förmoda, att om de icke, genom telegrafen naturligtwie äro inom sista dagen af äret antagne, de allierade magternes om bud skola samlas d. 1 Jan. och utfylla wissa luckor i traktate af d. 2 Dec. Osterrike. Från Wien skrifwes d. 31 Dec. följange: Denna dag ha warit afgörande. Furst Gortschakoff har betecknat tolkningen a garantifordringarne säsom stridande mot Rysslands åsigter oh aj sändt depescher i denna riktning till St. Petersburg. Från Ry land fan således ide wäntas någon förklaring i fredlig riktning och grefwe Buol har derföre äfwen gifwit grefwe Esterhazy i S Petersburg order för den händelse att Ryssland icke obetingadt skul antaga de allierade magternes fordringar. De tre magternes b fullmägtigade i Wien skola deremot i dessa dagar öppna under handlingar angående afslutandet af en off: och defenfiv:allian: Första mötet egde rum d. 2 Jan.; förhandlingarne skola sannoli wara 8 till 10 dagar, en termin, som ännu lemnar Ryssland wå gen öppen till fred, då det willkor blifwit bestämt i protokollet, a det obetingade antagandet af basis för freden från Rysslands sid icke skall wisas tillbaka, så wida det eger rum före undertecknand af den offensiva traktaten. Rysaland. 2t Petersburg d. 28 Dec. Ryska tidningarne meddela n det förut omtalade kejserl. manifestet få lydande: Wi Nikolaus den Förste etc. göre weterligt: Orsakerna ti det hittills fortsatta friget äro wårt dyrbara Ryssland tillräckligt b kante. Det wet, att hwarken ärelystnad eller önskan att erhålla ny icke rättwist grundade fördelar hafwa föranledt oss att upptaga de närwarande kampen. Wi hade endast för afsigt att upprätthåll de den rättroende kyrkan högtidligt tillförsäkrade företrädesrättigh ter och att skydda wåra trosförwandter i Orienten; men några ri geringar hafwa, genom att tillägga oss egennyttiga hemliga afsie ter, förhindrat sakens lyckliga utgång och flutligen ingått ett förbur emot oss. De föregifwa wäl, att deras ändamål år att rädda tur kiska riket; men de hafwa ide mött of i Turkiet med wäpnad hant utan fiendtligt angripit wårt eget rikes gränjor, få widt dessa wc rit för dem tillgängliga: i Sstersjön, i Hwita och Swarta Ha wen, i Taurien och till och med i Stilla Hafwets aflägsna kuste Tackad ware den Alsmägtige, fienden har öfwerallt blifwit emo tagen med dristigt mod få wäl af wår armee fom af imvånan af alla stånd, lifwade af färlef till of och fäderneslandet. Ti wår tröst fe wi, jemte de bedröfliga följderna af kriget, högst h sande drag af mod och bewis på kärlek och trohet. Dessa ofö lifneliga strider mot de öfwerwägande talrikare fiendiliga regemer