sorsamuimgend sevston a ur rr drag: — — MWåra armeer hafwa såwäål i BDaltifas fom i ESwars ta hafwet warit fegerrifa. Stora slagtningar hafwa förherrligat wåra fanor. Uppriktigheten af wåra förbindelser med England hafwa på ett lysande sätt blifwit ådagalagde; parlamente: har brins gat wåra generaler och soldater fina lyckönskningar. Etit fort rife, föryngrat genom sin kejsares ridderliga tånkesätt, har lösrvckt fig från den magt, som sedan 40 år hotat Europas oafhängighet. Kejsaren af OÖsterrife har afslutat en traktat, fom wäl ännu år defens fiv, men utan twifwel snart skall blifwa offen siv, och förenat fin fak med Frankrikes och Englands. Så skall, mina herrar, ju långre kriget fortfar, antalet af wåra allierade ökas och de redan knu na banden fastare sammandragas. Gifwes det wäl fastare band än de segrar, hwilka tillhöra begge armesrnå och erinra om gemensam åra, än lika omsorger och lifa förhoppningar i begge länderna, än samma åsigter oc ändamål hes begge regeringarne på alla vunfs ter af werlden? Sålunda har alliansen med England icke uppitätt af förbigående intressen och förhållandernes politif, det år en förs ening emellan twenne mägtiga nationer, fom förenat fig för win: nandet af en sak, i hwilken sedan mer än et århundrade deras storhet, civilisationen och den curopeiska friheten åro intresserade. Förenen eder således wid detta högtidliga tillfälle med mig, för att här i Frankrikes namn tacka parlamentet för def hjertliga och war: ma yttranden, samt engelska armeen och dess wärdiga anförare för deras tappra understöd. — Jag hoppas att nästa år, om freden då ännu icke blifwit återställd, kunna aflägga samma tacksägelse till Ssterrike och hela Tyskland, hwars enighet och wälgång wi önska. — Jag är nog lvcklig att kunna gifwa armeen och flottan, som genom deras tillgifwenhet och disciplin, i Frankrife fom i Algier,, i norden fom i södern, wärdigt hafwa uppfyllt mina förvåntnins : gar, ett wälförtjent beröm. Den orientaliska armeen har hittills utz härdat och öfwerwunnit allt. Epidemi, eldswådor, formar, brist, en af fält: och sjöartilleri förswarad fästning, twenne till antalet öfwerlägsna fiendtliga armeer, ingenting bar kunnat förswaga Des ras mod eller deras entufiafm. Enhwar har redligen uppfyllt sin pligt, från marskalken till soldaten och matrosen, hwilkas sista rop i dödsstunden war en lyckönskan för Frankrike, ett bifallsrop för solfets utvalde. Må wi således gemensamt förklara: armeen och flottan hafwa gjort sig förtjenta af fäderneslandet. Det är wäl. sannt, att kriget kräfwer stora offer; men allt bjuder mig, at fort sätta det med kraft, och för detta ändamål räknar jag på eder MED ) werkan. — Landtarmeen består nu af 581,000 man och 113,000 hästar; marinen af 62,000 tjenstgörande matroser. Upprätthållans det af denna styrka är nödwändigt, men för att jylla de luckor, som genom den Årliga afgången och genom kriget uppstå, föreslår jag eder, liksom förlidet år en utskrifning af 140,000 man. — — England. gondon d. 26 Dec. Flera f. d. sleswig holsteinska officerare beråtas hafwa erbjudet regeringen fin tjenjt och förklarat fig be: redde act wärfwa 2000 wål disciplinerade tyska soldater. Defur om lärer hertigen af Newcaftle MÅ i underhandling med belgiske ge, neralen Vandermeer. — Regeringen har med åtskilliga gewårfa brikanter i England och Belgien afslutat fontrakter om lewerering a 50,000 stycken minieeqemwår. — Miss Stanlev, dotter af den afl dne biskopen i Norwich har i dessa dagar med ett antal sjufsköterskor afirglat till Orienen för att förstärka den under miss Nightingales ledning stäende kårer Prenssen. Uti en artifel i Augsb. Allg. deit., fom innehåller dipk matiska betänkanden och upplyåningar med afseende på traktate af d. 2 Dec., meddelas följande angående samma traktats förkun nande för Preussen: D. AS Dec. om af onen begåfwo fig Östet rikes, Frankrifes och Englands gesandter till preussiske minifter-pr fidenten friherre von Manteuffel, för att I hwarje serskild regerinc sida metdela Decemberiraktaten och uppfordra Preussen att tilltr. da densamma. Friherre von Manteuffel frågad engelske och frå ske gesandten. om de woro i stånd att meddela den tolkning af fyra punkterna, som deras regeringar med dem förenade, och! swaret blef nekande, lät preussifke minister residenten förstå att siIo nnta Detta afslag har i den bästa form bl: