A i — — Parentation i anledning af den nu inträdande bränwinsbristen. Lik Barometern, som sig höjer Då allmän torka förestår, Då jorden ingen wätsska får, Då aret med fin mognad dröjer, Då liljan fig mot marken böjer Och suckar efter en wåt tår, Så nu mir gistna lyra röjer Stor bränwinsbrist, för nästa år .. O! bränwinsbrist! ... Ack, mina bröder, Den saft som Swenska snillen föder. Den saft som allom helsa ger Och mannamod, den skall nu ryckas Från wåra läppar ... Hårda lott! ... Af bränwinsbrist wi skola tryckas Hos krögarn — och grefwens flott .... Ack! ingen sup skall finnas mer... efter d. 15 Now. 1854. Wi middag ha just mu — och ren mitt hjerta blöder ... Jag gråter — — Gråten med . . . Wi måste gråta bröder .. Jag till en swanesång min fyra strängat har Ty jag ett ömt farwäl nu of mitt bränwin tar ... Git ömt farwäl! ... Ja wisst! ... Jag större saknad känner Ån om jag mistade båd far och mor och wänner. Ty uppå deras graf jag säkert fik en tår ... Men nun — Hjelp Samiel! Jag ej en droppa får .. — — — —— — — — — — — —— Hwad stundar der — vad sker ... O! jemmerfulla syn! Se der en törstig hop, med händerna mot skyn, Sig rustar un till bön, och wåndande sig slänger En skriker: jag blir sjuk! — den andre: jag mig hänger, En tredje, blef och matt, tar ankaret i famn, OM swimmar wid def sprunn och stammar ömt dess namn. Den fjerde står på må, med glaset mellan händer OM super laget till och djupa suckar sänder .. Samt, när han glaset tömt på skorpan resten flår För att i nödens tid ha lukten af en tår ... Kort sagt: ett jemmerskri från hwarje wrå man hörer Och detta sorgetjut beswaras af — Traktörer, Som härma Echos röst och skräna allrasist: Ad, torra fosterland! ... O! grymma bränwinsbrist!! ... — — — — — — — — — — — — — — Du Bacchi äkta son, som alltid raglat har, Blif du mitt wittne nu att hwad jag talat har Ar sanning . .. O! få sannt, fom att wi nu i natt Förlora all wår tröst, wår enda, Swenska skatt ... O! jemmer! ... käre bror, din näsas kopparfärg Förbleknar snart .... Kom hit! stryk på den litet erg Af enkelpannan, fom till husbehof wi drifwit . . Om den fått lefwa — wisst ett wackert barn det blifwit. ... Men — — domen afsagd är . . Jag ser allt folket gråta TOG Bondeståndet!: — — O! det ftår med finder wåta. ... Ty ren Bengt Gumme qwäljs — och suckar, i fin nöd: När wi ej bränwin ha — hwad skola wi med bröd ... Oc når Ä(skrifkunnig wån ej får wa med om supen, ER må då sjelfwa Hin fritt Adam ta i strupen. ... — — — — — — — — — — —— — Act dimma samlad är som skall wårt bränwin dölja. Farwäl wårt husbehof!! ... Det far på Stygens bölja Till andra werlden .... Ah! .. Se der en ftor fabrik! ... Bengt Gumme, fly, o, fly! ... Du eljeft blir ett lif. .. De templen stängas nu der saften kokad blifwit Som åt båd folk och få all redbar styrka gifwit. ... När ödet of har gett elt sådant rysligt flag sSå gören, bröder, Ni, o, gören få fom jag: Här hjelper ingen gråt, här hjelper ingen qwida, Det enda rätta är: med tålamod att lida.. — — — — — — SGOW— —— — Dot — — ån en sup wi ha — — Rå, låt of smaka den. . . — -— — — —