ning, sällan eller aldrig wid ett Pastorat samla något, fom år wärdt att nämna, blefwe alltför widlöftigt. Nägot i detta afseende anse wi of dvd, för fullständighetens skull, böra anföra. Wid ett Pastorat äro rätt många inkomster; men då en Prest tillträder ett sådant, år han wanligen skuldsatt, och blifwer Det vtz tertigare (genom Prestgärdsöfwerbyggnaderna i Skåne) genom uppe sänning af invemarier för Pastoratets emottagande m. m. Har han barn, måste han, för deras ordentliga uppfostran, hålla dem i staden, hwilfet kostar betydligt. Prestgården anses dessutom jär fom en Gästgifwaregärd: både rika ach fattiga resande söka vit och fordra gratis mat och herberge. Will Presten icke utskämmas för fnäålhet, och will han lefwa i frid och endrägt med fina alv rare, få måste han gifwa mycket efter af fina inkomster. Kort sagdt: Wid ett Pastorat, fom ide år ibland de större, är det werkligen sw:ä at samla något till fina efterlefwande, åtminstone åtgå der: till mänga är, och Presten, som wanligast först wid en franskriden älder erhåller Pastorat, fär sällan lefwa så länge. Under det Presten sitter wid Pastoratet, skulle han dock, säåsom het säges i Snållpoften, utan saknad funna aflägga 40 a 50 ror rngs till en pensionsinrättning, och om Presterna hafwa någon får: lef för Hustru och Barn, tycker Jns., att det skulle wara dem en eas stor hugnad att genom en så litet känbar uproffring bereda dessa fåra en mindre bekymmersam framtid. Det skulle lätta st. lsmessan ifrån dem, då man wisste fig hafwa gjort något för att råds da dem från tiggarestafwen. Wi säga tiggarestafwen, ty det är en werklig fanning, att många Prestenfor och Prestbarn finnas, som måste tigga fitt bröd. Ått de få kallade nädåren ej uppfylla itt ändamål, weta alla prester. Under de åren blifwa mänga brift: fällen på Prestgården, fom måste ersättas, otaliga andra omftåns digheter att förtiga, fom göra denna förmån i de flefta fall högst twetydig. Inf. hörde nyligen omtalas, huru arbetarne wid en fabrif i Danmark, hwilkas wecolön gick til I a 10 rdr, kommit öfwerens att hwarje wecka af sin lön aflägga 18 sk. till understöd år infjuf: made kamrater eller aflidande kamraters Enkor och Barn. Och Presterna i Skåne, fom haswa i weckolön 40 a 50 rdr (wi tala ej om, att somliga hafwa 100 rdr och deröfwer) de skulle icke wilja lägga af 1 ror i weckan för samma ändamål, fom de fattige fabriksarbetarne, utan låta dag komma och dag gå och läta sina genom ålder eller sjukdon otjenstbare embetsbröder tigga (se Lunds Högw. Domcapitels Circulaire Nr 493) och låta fina egna Enkor och Barn i en framtid komma i samma belägenhet?! Jns. skulle hafwa luft att fe den Danske fabriksardetaren och en Skånsk Pastor, ansigte mot ansigte samtalande i detta ämne, och han undrar, om icke den sednare skulle krypa i jorden af biygsel. Anf. talar hår äfwen till de Prester, fom fitta wid stora Paz storater och äro rike och wälmående; ty om de än ide för de sinas stull behöfwa ingå i en pensionsinrätming, få tror han dem doc wara få rätte skaffare äfwen af Herrans jordiska gåfwor, att de, med ett årligt bidrag af sitt öfwerslöd, gerna bidraga till fina mins dre wål lottade embetsbröders och deras familjers bistånd och hjelp. (Att äfven obefordrade Prester borde hafwa del i en blifwande pens sionsinrättning, förstås af fig sjelf). Genom det wid denna NRifddag fattade beslut slippa Herrar Pastorer åidelar af fin bewillning. Hafwa de förut rätt uppgifwit sina inkomster (och derpå får man wäl icke twifla), få blifva dessa 3:delar alldeles tillräckliga för års lig afgift till en pensionsinråttning. De kunna således uppfylla sin stera skyldighet emet de fina, utan större utgifter, än de haft förut. Dixi et salvavi animam meam. Stifts: Nybeter. På grund of laga fraftwunnet wal bar H Demfavitlet d. 8 d:s utfärdat Full: AFf. 2. RAR KA OA ÖA Biak fart linssr ÅA fMMornnrornr Att tuna fiir