(Jnsändt.) Till Herr Doktor Sturzenbecher. Det fägnar mig obeskrifligen, att Tit. icke blott hedrat mig med tt swar, utan äfwen tagit saken just få fom jag önskat och för: nodat. J en glad ech jovialisk sinnesstämning har Tit. förklarat sig villig att emottaga Biskopsstolen i Lund samt anfört såsom skål der ill den stora lönen m. m., som skulle bereda Tit. en ganska lugn och treflig ålderdom. J detta fall lår Tit. sympathisera med de fleta Biskopskandidater, — jag twiflar ej heller derpå, att Tit. har ör sjelfwa embetet en wiss inre kallelse, isynnerhet som doktor Tho: mander redan lagt på Tit. hufwud fin wälsignande hand — men — närk noga — då kunde han wäl ide ana, att Tit. skulle möjligt: wis funna bli hans medtäflare om stolen, — månne han då hade agt fin wälsignande hand på Tii hufwud? Tit. har framställt såsom en betänklighet, den ftygga vreit: ch paftoral-examen ; — men Vit. behagar gifwa derpå aft, att m T. blir kallad till Biskop, år T. från all examen befriad; och alla fall med Tii öfwerlågfenbet tror jag, att det skulle gå af fig u lielt. — Det ser ock ut, som wederbörande här i det lärda Lund ade stor respekt för Tit. och att denna respekt utgått från sjelfwa set gamla Biskopshuset, ide utan en wiss betydelse, då man neml. erfarit, art Tit. blifvit med förbigående både af mig och fyrfoher: i den Schönbeck inviterad till Bispens begrafning. Nog måtte detta betyda något, antingen att man T. ser en pretendent på ftolen eller oc att man af T:i talangfulla penna wäntat ett loftal öfwer ben hädangångne Bispen. Det har säkert skett med någon sådan PHeräkning. Emellertid lyckönskar jag på förhand, äfven till tänt köfterna, de skola dock wittna derom, att Tit. lefwer i åminnelse updland stiftets presterskap. M något slår mig för hufwudet, hwarpå jag will fästa T:i uppmärksamhet, att neml. det wäljande resterskapet skall före walet gå sin salighets ed derpå, att wälja en renlärig och gudfruktig man, — derföre är mitt råd, att Tit. i in Öresundsposten aflägger ju förr defto hellre fin — trosbelännesse, på det att icke wörd. presterskapet måtte mot sin wilja swärja sig —n i wåld. På sådana wilkor skall nog walet utfalla efter önskan. Men hwad har Tit. emot statsrådet Reuterdahl, domprosten homander, professorerne H. G. Bring och Melin, biskoparne Butsch ch Agardh samt pastor primarius dr Pettersson, eftersom Tit. för eträdeswis rekommenderat biskop Heurlin? — Tror då Tit. på ent allwar, att i ingen annan fins ruter? Jag bestrider ingaluns da biskop Heurlins stora för jenster; men då han ide ensam fan mppföras på förslaget, behagade Tit. åtminstone förorda ännu en emte sig sjelf. Sådana ovinionsyttringar från pressen äro af stor yARvigt till förberedande af ett tydligt wal. — Om T. behagar än vidare hedra mig med swar, blir jag derföre förbunden och tro: Aigtwis många med mig, fom ej weta, på hwem de skola falla. und d. 3 Okt. 1854, Carl Ch. Eberstein. Ä Stifts:-Nybeter. .A 24 OM Cr oh D x 2 I mee