Article Image
BFrankf. PoftzJeit. meddelar följande intresanta korrespondans från Wien: Österrikes geografiffa belägenhet gör såwäl def polis tiffa fom def militära ställning i den stora europeiffa frågan wida swårare ån de öfriga magternas, och regeringen har blott gjort fin pligt, då den före ett afgörande aggressivt uppträdande mot Ryp: land noga öfwerwägde alla chancer och isynnerhet gjorde det fifts nämnda beroende af den fråga: hwilken ställning skola de westliga magterna intaga, och hwilka garantier skola de erbjuda kejsarsta! ten, om denna werkligen deltager i fampen? Som wi nu erfara, utgjorde denna fråga uteslutande föremålet för de förhandlingar, hwarmed den härwarande gefandt-fonferenfen fysfelfatte fig i ett 4 af sina sista möten d. 19 eller 21 Juli. De westliga magternas— gesandter skola nemligen i detta afseende hafwa gifwit förtlarinz gar, fom ide lemnat Miener:-fabinettet otillfredsställdt. Emellertid hör man derjemte, att wåra truppars inmarsch i Moldau (i Wallachiet skola de under nuwarande förhållanden wäl knappast invryes fa) förft då skall förfiggå, når de westliga magterna hafwa lem nat factiska bewis, att det är deras fullkomliga allwar att wilja föra kriget mot Ryssland med allt det eftertrycr, fom ensamt år i stånd att skingra de betänkligheter, fom hittills hafwa hindrat Öfters rikes militära förening med de westliga magterna, och fom, betrafz Ii tad från politisk synpunkt, m åste anses såsom fullkomligt rättmåtiz ga. Man är i Wien fullt öfwertygad om, att det nuwarande friz get har en werldshistorisk betydelse, och att det år fråga om mere ån ryssarnes återtåg öfver Pruth. Derföre äro också de blott illa underrättade, som påstå, att SÖsterrike skulle åmäja fig med Atens uppråttandet af status quo ante. Hwad man här förstår med vhäfdandet af de tyska intresfena emot den orientaliska frågan oh Rysslands hotande öfwermagt, är ett för alla europeiska merldås . magter öppet Orienten, den fria Donau, det fria Swarta Hafwet. handeln på Levanten befriad från alla de hinder, som i många Är hafwa inskränkt densamma. J uppnåendet af dessa fordringar ser Österrike de sanna garantierna der för, att Ryssland icke wid ett låga on tigare tillfälle återupptager en politif, fom redan bragt få många Jr olyckor öfwer Europa, och man fan wara öfwertygad om att då Ssterrike en gång dragit sitt swärd för att uppnå dessa garamier, skall det icke sticka det i slidan, förrän det kommit i full besittning Ö af desamma. J Wien emotser man med det snaraste ett kejserligt manifest,, hwari det öppet uttalas att Österrike helt och hållet sluter sig till! westmagterna och understödjer deras operationer. Omedelbart efter : utfärdandet af detta manifest skola öfterrififfa trupperna marscherai in i Wallackiet. Ockupationen skall emellertid icke anses såsom en frigsförklaring mot Ryssland, utan blott såsom en följd af den med? Porten d. 14 Juni afflutade traftat, få att answaret för en möj ligen häraf uppstående fiendtlig sammanträffning med ryssarne ens samt skall falla på dessa och deras rättås och traktatsstridiga bes: sättande af Donaufurstendömena. — Denna underrättelse låter icke otrolig och synes åtminftone erhålla en wiss bekräftelse genom rydz sarnes påbörjade återtåg i Wallachiet. Det torde således kunna I antagas, att dessa söfa undwika en sammanträffning med Oftera rife, och att österrikarnes inmarsch i Donaufurstendömena icke skall funna anses såsom ett fredsbrott. . Den på österrikiska gränserna stående armeen under fåltmarz skalken Hess är i det hela 400,000 man statk, men kan förökas till 500,000 man. Spani en. De på direkt wäg från Madrid ingångna underrättelser af d 25 Juli hafwa genom de sednast meddelade telegrafdepescher för lorat nästan all betydelse. Lugnet är wäl återuppråttadt i hufwud staden, men ännu beständigt ingen fred; en wapenhwila eger rum . under hwilken begge partierna häfda sina positioner och äro på sirs an wakt. Juntan har efter hand uppnått en temligen obestridd mah si och utöfwar den på ett sådant sätt, att drottning Jsabellas mediwer Kil ton Tegerinqen fan anses nästan fom tillintetgjord; hennes nam rna —

5 augusti 1854, sida 2

Thumbnail