Redan för någon tid sedah Jörördades I denna iidning intå! andet af en finddarnseffola här i staden. Att en sädan ännu icke ärstädes hunnit ästadkommas, torde icke härleda sig från bristande enägenhet för detta slags uppfostringsanstallter, om hwilla man set att de på många ställen gifwit glädjande resultater. Men då et ide är genom lag befalldt, att inrättandet af sådana skolor skall e på kommunernas bekostn ad, kräfwer saken, att den enskilta wåls örenheten här framträder. Så har skett på alla de ställen, der måbarnsskolor redan blifwit införda. Så måste äfwen ske inom etta samhälle, om det skall kemma att hugna fig af egandet af n dylik inrättning. Wisserlig en är den enskilta wälgörenheten är såsom på de flesta ställen redan mycket anlitad, men af mån: a skäl är man berättigad till den öfwertygelsen, att inom denna ad likwäl finnas flera wänner till ifrågawarande sak, hmil: , äfven om deras utgifter derigenom något ökades, gerna skulle vilja werka för det samerligen ide ringa målet at taga wara ppå, wårda och i det goda handleda de små, fom ännu ide fun a lemnas åt de wanliga skolorna. Medgifwas måste, att on få an werksamhet ofta kan wara förenad med åtskilliga swårigheter ch hafwa med sig icke så få obehagligheter. Troligtwis är det öreställningen härom, fom hittills wållat, att en fmåbarns-ffola nnu icke härstädes blifwit inrättad. Med tanken emellertid fästad å den stora fördel, fom en dylik fyddss och onnvårdnads-anftalt rskilt under instundande wår och sommar här owifwelaktigt skulle siedföra, wågar man uppmana alla, fom känna fig benägna för et wackra mål, fom med en fmåbarnscfrola åsyftas, att de icke af anken på swärigheter och obehagligheter längre låta afhålla fig ån en werksamhet, som Årer bistånd af Honom, fom främjar llt godt werk, nödwändigt måste utöfwa ett wälsignelserikt inflyc ande. PHögst lärorik med afseende på denna sak är den lilla ber ättelsen om regndropparne, hwilken wi derföre finna oss föranlåtne tt här bifoga: . MNRågra regndroppar woro församlade i ett moln. En af dem ade fill en annan: det lärer wara stark torka der nere på jorden. inden har omtalat det för mig. Gräset står glest och gulnande, lommorna törsta, nedböja sina hufwuden och förgås i förtid. Hwad ola mi göra? Östanwinden har gifwit of en allwarsam uppmas ing att skynda dit ned; säg, wiljen J komma med 2 YVi äro få få, fare några af de andra dropparne. YJag or ej Det lönar mödan, vtrade fig en och annan. Det är ej ärdt att göra fig omaf för en sak som ser så hopplös ut. FJag far ide ned för min del, få långe jag ej fer någon ans an göra det, fade en. Jag är sa lite., fade en helt blygsam droppe, jag är ber ämdt mindre än de andra. Om jag kommer eller ide, det fan öra detsamma på det hela taget. Som wi fomma, tillade en annan, torde wi blott få otack f menniskorna. nee så, nu regnar det i äppelblomman, läger ; och jå gerna hade det kunnat hålla uppe just i dag säger annan. Det är smärtsamt att böra såt ant, då man wet att ran menar wäl, och dessutom fer saken från en upphöjd fynpunkt. Den första regndroppen teg, men han hvållde af en obeffrife ig längtan att dock något måtte ske till den törstande jordens wäl. Siv sidan af molnet lyfte ännu solen; men hennes stråle genom: röt med få wärmande kraft den lilla regndroppen, att han föll ed till jorden och mottogs behändigt af en blåklocka. — ÅGud ske of! fade en landtman, jag tror det war en regndroppe fom föll. h det blir wäl dT era för det, varade hang wån fom hf Å bredwid honom. — Då lyste en blixt fram, och äskans dofwa, n harmoniska röst hördes derwid. Regndropparne sågo häpna å 2 de lydde den warnande rösten, och wid det de föl: , uppfommo allt flera moln, och allt ymnigare blef det wåljta: sade regnet. Och blommorna lifwades, och fåglarne lofsjöngo, ch menniftorna fade: åra ware Gud! —