Hwarjebanda. — Bröd af hwitbetor. Utom den nytta man drager af betor wid sockerfabrikation, spela dessa nu äfwen en roll i bräns winsbrännerierna, och man har likaledes funnit dem kunna gifwa win. Men särdeles uppmärksamhet påkallar en kungörelse af pres felten öfwer Saon och Loire rörande amvändningen af betor til bröd på grund af departementets läfare-auftoriteters utlåtande. Uppe finnaren af detta nya brödbafningsämne år Herre de Lavaur, pre sident i landthushållningsföreningen i Germolle; han förfar enligt följande blandningsförhällande: 40 procent sönderrifna och i fofs hett watten blötade betor, 20 proc. wanlig surdeg, 40 proc. mjöl, i summa 100 proc. Härtill lägges koksalt, lod på hwarje ffål: pund betor. Betorna behöfwa blott ligga några minuter i det fos fande wattnet, hwarefter man upptager dem och lägger dem, utan att pressa dem, å en fil eller en silduk. Det kokande wattnet ut: drager det bittra ämnet och en del af sockerhalten, fom annars blef för stor i brödet. De få beredda betorna lägges nu i baktråg och den på ofwanbeskrifna fått hopblandade degen behandlas på wans ligt wid brödbakning kändt fått; brödet låter man likwäl stå nås got längre i ugnen. Detta bröd skall hälla fig längre färskt, utan att förändras, det år omkring en fjerdedel billigare än annat; det uppgifna procentförhållandet wid blandning är ide nödigt att iafte taga få alldeles på fiffran, få t. er. bafar landtfolket i Mellecey fe dan flera månader ett fådant bröd med 30 till 50 procent betor uti och finna fig ganska belåtna dermed. Medicinal,auktoriteterna haf: wa, efter noggrann undersökning af detta bröd, i sitt utlåtande be wisat, att det har alla erforderliga och önskliga egenskaper af ett sundt och billigt nåringsmedel, och rekommendera det utan betänk: ligheter. Tillfölje af detta gynsamma resultat anbefallas alla mås rerna att låta denna method komma till allmänhetens kunskap, på det att under nuwarande dyra tid, näringsämnena må ökas. Pundy säger: Hår finnes tre ting, fom unga fruar ide funna underlåta: 1) att gå förbi en modehandel, utan attftanna; 2) att fe ett wackert barn, utan att kyssa det; 3) att fe ett stycke lärft, utan att fråga: Hwad foftar alnen? DOO mmm — srt rr mn rr nn nn Å (Insändt.) Sjömansgossen. Långt från hem och från vän, på den svallande sjö, mina suckar med vägen bortflyter, dock är saknaden lätt, ty jag vet att min mö sina löften till mig aldrig bryter. Det löfte hon gaf utaf själs-harmoni, det ljudar så skönt, det är lifs-poesi. Ack! min rosende knopp... både ditt och mitt hopp... skall en gång vinna fullbordan. När blomman på ängen ej mera vill le och sångarne flyga i fjerran, då får du nog åter din älskade se, jag hoppas och ber derom Herran. Han hör hvarje suck! Han hör hvarje bön, Han gifver de fromma sin rikliga lön. Ack min rosende knopp... både ditt och mitt hopp... skall en gång vinna fullbordan. Vill ej Gud! vill ej jag (han är rättvis och god) min älskade åter mig gifva. Skall den skummande våg förtära min blod? såsom Gud vill så månde det blifva; då ankrar jag säll i en lugnare hamn och du flyger snart i din älskades famn. Ack! min rosende knopp... då har ditt och mitt hopp... i himmelen vunnit fullbordan.