Utdrag ur Historik öfwer Swenska Bränwinslag: stiftningen under 200 år, af P. Wieselgren, Lund 1840. (Säljes af Sw. Nykterhetssällst.) PR. 77. Ständerna 1770 woro åtminstone uppriktige. De erkände 1:o att realisation war högst nödig; 2:o att den ej kunde ske, om ej alle mänt brånwinsförbud utfärdades; 3:o att ett sådant likwäl ej kom att ske. Huru den allmänna nöden behandlades på frihetstidens sista tifsdag, har Geyer låtit blifwa sista draget i målningen. Han anför, huru bränwinet, fom stod, under Mösspartiets rege mente, bland titlarne på rikets oundgängliga inkomster, war ett af deras medel att werka på bondeständet och förswarades äfwen 1771— 72 med häftighet. De fordrade under införsel af 100,000-tal8 tunnor spanmål fortgången af en flufande brämvinsbränning. När gon föreflog förbud mot spanmålens förstörande till puder. Det skulle Secreta utskottet framdeles taga i öfwerwägande. Folket hungrade till ddds. Man lofwade införskaffa hafre från CEnge land — då spanmålsutförsel i England war förbuden. En skrift: Mörksens rike och def wäldigheter, tecknade till åminnelse af nuwarande hunger och dyra tid, som nu utkom, betraktades uns : gefär med samma blickar som denna historik wäntar att bli betrafe : tad af bränwinspartiet wid riksdagen. Den anmäldes fåfom : upprorisk i Secreta utskottet och utgjorde partiets weklagan, då en revolution utbröt, fom tillika blef den 4:de nykterhetsreformen i i Swerige. Och derhän ha Ständer kunnat gå genom att förfäkta i bränwinsförtrycket i frihetens namn, att en fonung, fom tog mats ten från folkombud under folfetå allmänna jubel, ansåg för låmpez ligt i sjelfwaste Swerige, att några dagar efter revolutionen pröfs wa såsom högst nödigt att tills widare förbjuda all tillwerkning och 7 försäljning af swenskt bränwin. Hwariehanda. Såsom ett bewis på den pikanta stilen i Öftgöta Gagzetten I meddela wi nedanstående om firandet af Carlsdagen i Linköping: Syusbållsfällffapet, till större delen bestående af länets posfeåfiva nater, sammanträder och låter fig af fin sekreterare föreläsas en bes: rättelfe om hwad sällskapet under det förflutna året ide har gjort. Berättelsen handlar neml. om dikningar och odlingar och mera fås dant, allesammans werkställda af länets mera fattiga, men idoga och arbetssamma befolkning. Derefter öfwerlägger sällskapet omm: hwarjehanda triviala propositioner, framställda af diwerse def leat. damöter. En gång skall dock en proposition låtit höra sig, som hwarken war trivial eller oförtjent af bifall, enär den åsyftade, att till en smula besinning wäcka sådana possessionater, som utarma sina underhafwande. XJag önskar — kall proponenten hafwa sag att hushålssällskapet utsätter ett pris för den, som wid nästalli