Du har alltså ingen far mer, unge man? — Nej tywärr, min herre, och denna swåra förlust Har gifwit hela min framtid en annan riftning. Å Miptröfta ide för det, Gud har medel nog att gagna dig på andra fått. Din fader befann fig då i gora omftåndigheter? Y de bästa, man fan tänka fig. J en af de mest betydande sjöstäder på kusten af Normandie utrustade han på egen befostnad fartyg till en rik winst utlofwande resa och anwände derpå icke blott större delen af sin egen förmögenhet, utan lånade äfwen penz ningar af några wänner. Då fom olyckans dag. Öfwerfallne af en fruktanswärd storm, sjönko hans fartyg med allt, hwad de innehöllo; sålunda förlorade han hela fin förmögenhet. Befyms ret öfwer denna olyckshändelse och ännu mer öfwer den fännbara förlust, fom den förorsakade hang wänner, lade honom på fjufbådden och wållade inom fort hans död. Så blef jag tidigt faderlös, och min moder enka. Lockad genom bedrägliga förhoppningar och ledsen wid wistandet i en stad, hwarest allt erindrade henne om hennes dubbla förlust, afyttrade hon det lilla, hon egde, och bosatte fig i Marseille. Hon hoppades hår få biftånd af några min far ders gamla wånner; men desfa wille ite påminna fig de tjenfter, han en gång hade bewisat dem, då de woro i högsta behof utaf dem. Lyckligtwis såg jag mig redan då i ständ att med mina håne ders arbete förtjena ett knappt bröd. Jag föreslog derföre min moder, att wi skulle lita på of sjelfya. Sedan hon med tårar omfamnat mig, meddelade jag henne på hwad fått jag ämnade att sätta mitt förehafwande i werkställighet. Hon godkände min plan, och wi hyrde den hydda, som ni sett, af en gammal siskare, som äfwen afträdde såwäl sin båt som sina nåt. Med tiden lyckades det of att småningom göra allt detta till wår egendom. Du har gjort mer för henne, min fon, än man skulle funna wänta af din ålder och dina krafter; och du fan wara tillfreds med dig fjelf. Något tyder jag fattas ännu, och mitt medwetande säger mig, att jag ide förr får hwila, än jag utfunderat ett medel att före skaffa min moder, om ide hennes förra wälstånd, åtminstone en anständig och sorgfri utkomst på hennes gamla dagar, särdeles i den händelse, en sjukdom skulle förhindra mig att sörja för hen: ned nödwändigaste behof. Det är alltid en berömwärd sträfwan. — Guru mycket tror du dertill skulle funna behöfmwas? Den unge mannen trodde sig förstå ändamålet med denna frå: ga och fruktade att synas tillta gsen, sedan han först hade ingifwit den fremmande så stort deltagande för sitt öde. Han framstammade derföre förlägen ett otydligt swar. Du ffall oförbehålljamt, fortfor Wilhelm, jåga mig hwad du tänker göra, för att ernå det mål, fom du Afyftar. För närwarande will jag blott arbeta med fördubblad ans strängning på att utwidga min lilla handel med fisk, ätbara sjödjur och musslor och afwakta huruwida den gode Guden skall förläna wälsignelse åt mina ansträngningar. Min gode Peter, göromål kalla mig tillbaka till staden, och jag önskar derföre så snart som möjligt anlända till hamnen. j Med förnyade krafter rodde Beter till densamma och snart låg båten wid stranden. Jnnan Wilhelm lemnade den gjorde han en rörelse, fom wille han upptaga något på botmen af denfamma utan att Peter märkte det. Härpå tryckte han hans hand, fade ett par hjertliga afffedsord till honom och förlorade sig hastigt bland folks mängden, under det Peter med rörelse fåg efter honom. Jnnan han återwände iill fin moder, för att meddela henne, huru lycklig han warit denna morgon, gick han ännu en gång i båten för att undersöka, hwad förbättring hang nät behöfde. Huru stor blef ide hans förwåning, då han upplyfte ett af fisknäten och på bottnen fann en tung börs. Då han öppnade den, märkte han att den innehöll mer än 3000 livres i guld! Hans första tanfe mar