ska regeringarne genom Deras resp. gesåndter. Åtetdahttdå öd Köpenhamn hafwa anhållit om upplysning angående deu ställning Swerige och Danmark ämna intaga i händelse af krig emellan Ryssland och de westliga magterne, och att Frankrike i Köpenhamn bemödar sig att wäcka traditionerne från alliancen med Napoleon den förste. —2 ——— Menniskowännen och Fiskargossen. (Sann händelse.) (Forts. fr. Nr 3.) Peter uppsteg i gryningen, för att genom strängare arbete ersätta de båda sednare dagarnes minskning i fångst. Med hastiga steg git han rakt emot fin båt, fom låg sastbunden wid stranden, och öfwer hwilken war spändt ett skjul af fegelduf, för att ffydda honom för middagssolens hetta. Då tyckte han fig ide långtders ifrån fe en upprätt stående menniskogestalt, hwilken helt och hållet lifnade den skuggbild, fom han aftonen förut hade fett på wäggen i hyddan. Förwånad öfwer denna likhet, blef han stående och tån kte, att det kanske wore ett werk af hang inbillning eller en håg: ring, hwilken den tjocka morgondimman gycklande wisade honom. Han trådde ännu närmare, och då han defann fig ända wid frans den, märkte han att det ide war någon synwilla. Jnswept i en wid kappa stod en man med korslagda armar orörligt wid båten och kastade fina blickar långs åt stranden, liffom wäntade han nås gon. Derpå tilltalade han Peter, fom kom emot honom, sälunda: Det skulle göra mig ondt, unge man, om min närwaro af: hölle dig från att intaga din plats i denna Håt. Den weka och kärleksfulla ton, hwarmed dessa ord uttalades, ingaf Peter åter nägot mod, och efter något eftertänkande sade han: vWälan, ni är wisst intet spöke, utan en lefwande menniska liksom jag. Aldeled, min fon, swarade Wilhelm leende, ty spöken fins nad ide. Men ffuggan, invände Peter, fom jag igår afton såg på wäggen i wår hydda, och hwilken helt och hället Hade konturerna af er gestalt, och hwilken äfwen war iuswept i en kappa . vv uKujt derföre måste den härröra från en lefwande menniska, sådan fom du och jag. — Dod, jag will ife längre lemna dig i owisshet, utan säga dig, hvarifrån denna skugga fom; jag måfte blott förft weta, huru mycket ditt fiske på de gynnsammaste dagarne fan inbringa dig .... För att likväl betaga ynglingen förlägenheten om ett swar, tillfogade han: Omfring 24 livres, förmodar jag. Här äro de; deremot måfte du tillåta mig, att jag för i dag tager din perfon, din tid och din båt i anfpråk. TFjugofyra livres? Det är ju tre gånger mer än jag wane ligtwis förtjenar! Så mycket törs jag ide emottaga. Gjör inga omständigheter unge wän; jag will en gång hafwa det nöjet, att ersätta dig ett godt fiffe och att wara i ditt fällffap. Under det han få talade, tryckte han ett guldstycke i handen på Peter. Denne tryckte det intill sitt hjerta och såg bort till hyd: dan, hwarest hans meder ännu fof, oh varade rörd: wRWVälan, jag mottager med tacksamhet er wänliga gåfwa för hennes skuld, fom gifwit mig lifwet. Bra! få handlar en god son; men det war ite min mening. Gulostycket war bestämdt för dig; nu måste du äfwen göra mig den tjensten, att öfwerlemna detta andra ät din wördnadswärda moder. Min gode herre, wi hafwa hittills alltid blott emottagit lö: nen för wår flit, men den fom förstår att gifva med en sådan älskwördhet fom ni, han låter ide den begåfwade känna, att det är en allmosa, fom han erhåller. Jag mottager derföre med tads samhet äfwen denna andra gåfwa; den första skall jag anwända till anskaffande af ett nytt fisknät och till förbättring af det gamla. PMNON PDon andrs Wffl sa aärag nmin MxMÖNDOYLZ INN 40 KÖLN 2.