Helsiugborg. — Koleran i Götheborg. Från d. 24till d. 26 d:s insjukn. 1, döde 5. — Koleran i Norrköping fan numera anses hafwa upp: hört, då intet sjukdomsfall blifwit anmäldt sedan d. 16 d:s. — Koteran i Örebro. D. 19 des insjukn. 5, döde 2; d. 20 insjukn. ingen, död 1; d. 21 och 22 ingen insjukn. eller död. Från farsotens början insjukn. 15, döde 11. — Koleran i Jönköping. D. 19 dts insjukn. 12, död 0; d. 20 insjukn. 8, död 1; d. 21 insjukn. 11, död 1; d. 22 insjukn. 15, döde 3; d. 23 insjukn. 9, död 0: d. 24 insjukn. 6, död 0; d. 25 ins siukn. 4, död 0. Frän farsotens början insjukn. 1489 (förebuden inberäknade), döde 290, tillfriskn. 1146. — Från Söderköping berättar Norrk. Tidn. rykteswis att koleran derstädes under de sednare dagarne antagit en ganska allwarsam karakter, samt att äfwen stadens borgmästare hr Malms qwist uppgifwes bland de aflidne. — Kolera har utbrutit i Thorsberg, i Herrestads socken, en mil från staden Uddewalla. — Städerne Wenersborg och Weftersvik hafwa blifvit för klarade fria för kolera. — En aktad medlem af Götheborgs samhälle grosshandl. I. E. Geyer har d. 24 des derstädes efter en fort sjukdom aflidit ifina bästa år. — J Swea läses: För några dagar sedan wandrade en gammal nåra 60 års man från F—a foden till presten i en ans nan församling. Mannen war torpare, fattig och endastt högst tarfligt, ja utslitet klädd. SE metaj fade han åt presten, att ni ej, såsom få många andra, hålla med bränwinsbrännarne, utan anser bränningen för ett ftort förderf. Åfwen wi torpare, fom likwäl från unga år want of wid ati supa, erfara nu de bittra följderna af att all jordens safkastning förswinner i bränwinspannorne och önska en ändring sderuti. Det gick wäl an, få länge wi hade wår fria wilja att köpa bränwin om wi mille och låta bli i motsatt fall, men nu gifwa sbränwinsbrännarne oss wår arbetslön uti bränwin. Wi äro icke nog starka att kunna motstå frestelsen — ty wi äro nära nog örsupne, men hustru och barn swälta, under det att dagåpenninz gen redan insöft of uti den grop wi nyss geäft och för hwilket arbete wi erhållit wår lön uti bränwin. Wi wilja derföre bedja er att hjelpa of häruti. j vMen på hwad sätt fan jag i få fatta omständigheter wara er till nytta, frågade den deltagande preften. So, herre, wi äro nu 2 eller 3 stycken gamla, kanske redan f finkeln förderfwade torpare, som beslutat att begifwa oss direkte ill Stocholm och der inför sjelfwa Kungen framskälla wår bittra öd och bedja om bhjelp. Oh huru wiljen j komma dit? ÅTill fots! wi wilja derföre bedja, att ni måtte hjelpa of. Wi skola gå från församling till församling och samla intyg och inderskrifter, ända tills wi komma till Stockholm; der skola wi säga Kungen hurudant det werkligen är, och han skall säfert sända of jelp. J morgon går jag till staden och tar pass för of af wår andshöfdirg. ; Till wår allmänt wärderade landshöfding anfom också riftigt förra weckan en bonde, som anhöll om pass, I och för ofmwanans shifne ändamål. Då det emedlertid skulle wara ganska påkostande för de stackars torparne att till fots begifwa fig till Stockholm, tillådde hr landshöfdingen dem att til honom öfwerlemna de af dem amlade underskrifterna, då han af nit för saken wille desamma på ätt fött Konungen tillsända. — Huruwida de ifriga petitionärerna DA