uddewalla den 10 Now. Koleran är wisserligen en ryslsg björn, som ofta nog med fin starka ram fäller få wäl den ädlaste och bäste, hwilken ännu i många år kunnat werka mocket nyttigt och godt; men få fronar bon ide beller, utan prisad ware en Allwis Försyn, sambällets lättingar och utskum; och detta till och med, fom det will synas företrädeswis. Wi föranledas till dessa reflexioner af den, fom wi ega skäl förmoda, ingalunda sorgliga notisen, ätminstone för hrr pastorer och ständspersoner vå landet, att den riksbekonte Rongl. priviligicrade apotbefaren Hans Nicolaus Riis, bwilfen särdeles gjort fig odödlig genom fin bekanta Resoch Qefwernegbeffrifning, afled i folera den 3 dennes, vå bemmanet Stigen i Färgtanda vastorat på Dahlsland. Han hade fort förut gjort wår stad den äran af ett besök och lärer sedermera tagit mägen genom Wencrsborg, bwarest lärer funnits nog folerasmiagma var att sätta en gräns för bans wåldgästningar fring land och rike. — Denne Riis, sjelf ett plågoris för enskilda, som han hedrade med fina beföf, föll således ett billigt offer för bela landets plägoris. — J flera år bade han tillbringat fitt gagnlösa lif med att, försedd med en gammal skinnkrake oc) en rustig ensrännarwagn, tåga landet ifring från Yad till Ha: paranda, och derunder äfven mätande def bredd i zigzag, bwarunder han ide gerna skonade från fina, naturligtwis bögft kärkomna, besök någon prestgärd, brufsegendom eller annan berregärd, dit wägen ide war alltför olillgänglig. På hwarje ställe fick man nåjet i ett eller flera dygn hysa och föra få wäl denne Sanchopanza fom bang Rosinante. — Under de första ären af detta vagabondlif bade han en dräplig förewändning i att truga till subscription på fin mar falösa Ress och Lefwerncebeskrifning, ett snillesoster, fom sannerligen förtjenade ett rum i Litbanian; och sedan ätgingo Ytterligare några är med cxemplarens utdelning. Sedan denna förewändning ändi-. ligen war slut, blef det derför ide slut på hans ströftåg; och han ämöjde fig nu mera ide med fri gåftning, utan wid afskedet fade han sig alltid wara i bebof af en tia bko etter ras, men war tod nog gentil att åtnöja fig med bwad fom bjöds — en iwåa eller etta. Ruskig och ofta trasig i fin varur, moro fingrarne dock alltid öfwerlastade med dyrbara ringar; och mersörde ban dassutom en samling af guldur och andra pretiosa, bsilka ban skrotsamt uppni ste i städerna, hwarest ban ej wägade utöfwa filt wäldgästningssyslem utan måste betala fitt logis och sitt vivre. — Rosinanten och Westlgöthatrillan bade redan långt före bonom wondrat all werl denes wäg. Han lärer nu wandrat till fots (åtminstone gjorde han det i somras) då han på landswåägen fick känning af wäldsgä.sten, som ändtligen en gång för alla satte p. för band egen wåldgästning. (B. L. n. T.) Malmö den 12 Row. En wälbetänkt åtgärd är of Magi firoten i Kalmar widtagen emot det derstädes liffom bår i staden rärande oskicket att de från landabygden inkommande matwaror uppbandlas i parti af uppföpare så snart och till och med innan de blifwit torgsörda. Nämnde stads Magistrat bar nemligen den 31 Oft. stadgat att sådana personer, fom med ätliga waror drifwa handel, wid 20 rdr bko vite, under wintermänaderna icke före kl. 10 och under sommarmånaderna icke före kl. 8 f. m., få upphandla dylika waror i parti. En tylif ätgärd wore utan twifwel bögst wälfommen äfwen i wår stad, hwarest uppköpare eller schäarewäsendet gått få långt, att den mindre bemedlade numera sällan är i tillfälle art ur första hand köpa fina förnödenheter, utan måste med fina knappa tillgångar dagligen skatta åt personer, fom gjort fig ett yrke af att ockra på menniskors armod, och fom genom att öfwerbjuda bwarandra ända till det orimliga upydrifwa yri serna på lifsförnödenheterna. (M. T.) Utrikes Nyheter. Ryssland.