1d, 7 !r: Englands eller Fankrikes sida såsom ett personligt förnärmande, li: faledes skall ban förklara, att han will hälla fast wid fina fordrin: gar, om än hela Europa uppträdde emot honow. Eng land En deputation, med den radifale parlamentsledamoten Dancome be i spetsen, öfwerlemnade d. 21 d:s ät grefwe Clarendon den af församlingen i Finsburg beslutade adrass angående Turkict. Dane combe uppläste adressen, uti bwilfen regeringen tillrådes att styrfa engelska fronans magt genom en adians med konstitutionela och rexrublikanska regeringar, i stället för att sluta fig till de desponska Ssterrike och Ryssland. Regeringen skulle nu genom otwetydiga handlingar wisa, att den ide ämnade lemna Turfiets intressen ät sitt öde; den skulle af alla frafter understödja Sultanens fordran om Donaufurstendömenas utrymmaude och lära Nyssland, att tiden war kommen, då en gräns mäste sättas för dess eröfringslystnad. England maste gripa till en ny politik. — Lord Ctarendon protes sterade i sin swar mot det pästäende, att Englar ee-ärliga namn i något afseende skulle hafwa lidit genom de hit Us förda underhands lingar; ban kunde för ögonblicket ide inläta fig i detaljerna af dessa; men när rätta tiden fom, skulle det engelska folket inse att regeringeu gjort sin pligt. Wål bade folket rattigbet att blifwa un: derrättadt om alla regeringens bandlingar, men man måste här göra stillnad emellan inre och utlänska angelägenheter. Uti de filt. nämnda war äfwen tredje man intresserad och kunde fåledeå lida skada genom ett förtidigt yppande deraf. Föremålet för regeringens hemödanden war en fredlig lösning af den uppkomna twisten, och England sträfwade att skodda Turkiet mot ett frig. Dock war det naturligt, att freden ide mäste köpas vå nationalärans bekostnad. Framför allt mäste det osmaniska riket uppränthällas, och ban funs de gifwa deputationen den försäkran, att regeringen icke i vingar ste hänseende hade för affigt att nppoffra Turkiet. Konungen af Belgien illifa med vertigen od) hertiginnan af Brabant samt grefwen af Flardern äro för närwarande på besök hos drottning Victoria. — Schwci ts. Enligt underrättelser från Bellinzona, beter det i en telegrafs depesch från Järid) af den 23 Okt., bar österrikiska gränd fordonen blifwit förstärkt och fontroslen med kommunikationen emellan Tees fin oc Lombardiet skärpt. Frandkrike. ö Paris den 22 Okt. Kejsaren och Kejjarinnan hafwa i dessa dagar baft jagtpartier i Compiegne, hwilka likwäl icke aflupit utan obebagliga äfwentyr. Det betydligaste af dessa träffade madame Mmedee Thayer, en dotter af general Bertrand. D. 21 jagade I man en hjort, fom störtade iu bland de ryttare, hwilka öfwerworo . jagten, och kastade statsministern Fould af bästen. Härigenom blef mad. Thayers häst skyga och fastade ryttarinnan af, hwarwid hon slungades bort under bjulen vå en wagn och afbröt wenstra benet på trenne ställen. Kejsaren skyndade genast fram och öfwerlemnade henne till de närwarande läkarne. Hon fördes samma afton till Paris, och man hoppas, att olyckan icke skall medföra några alls warsamma följder. Mad. Tyayer skildras säsom en af de wadras sie, elegantasie och stilika mest aktade damer bland den förnäma werlden. — Wid ven föregående jagten otef br de Nieuwerkerke, generaldirektör för museerne, kastad af hästen och särad. Samma I dag skadade grefwen af Galbe, kusin till kejsarinnan, sitt knå, likaledes i följd af ett fall från hästen. — Det berättas, att kejsarinnan åter befinner sig i intressanta omständigheter. Ryaste underrättelser. VM av ELO