om understob stulk, IV :)) lil kabinetterne i London och Paris. Omer Paschas adjutant, Jskender Beg, bar enligt Patrie ankommit till Franfrike med en speciel mission till Pari? och London. Det af Constitutionel giorda påståäende, att befallning blifvit afsänd till Toulon att bålla sex namngifna skevpv färdige art öfwerföra truppar till Dardanellerne, förklaras of Monitören d. 17 d:s för alldelest grundlöst. Af ofwanstående synes således, säsom man funde förutse, att den befälbafwande ryske generalen bar afslagit att utrymma Donau: furstendömena. Om nu Turkarne eller Ryssaren ämna förföra att passera Donaufloden, fan man ide bysa någon bestämd mening. Man fan knappast antaga, att Turkarne skola wåga ett sädant före föf, då det efter all sanrolikbet skall misslyckas. Om Ryssarnes förehafwande operationer erfar man bögst obetydligt; det beter blot: att armeen får slagfärdig. Derest Osterrife förhäller sig neutrolt, hwarom man efter de sednaste underrättelser ide fan twifla, sä skall friget inskrånka fig till de två siritande parterne, Ryssland oc) Turfier. Både Franfrike och England söka att undwila lriget. De från Jrland afsanda truppar, bwilka man tror skola landstiga vå Corfu, äro ännu intet afgörande bewis på att England ämnar taga aftiv vel i kriget, och således skall detta fnappast hafwa näpot fat: ligt inflytande på bandelns och steprofartens gång, isonnerbet då de förut mepdelade underrättelserna, att farten på Swarta Hafwet ide skall söras, befräfta fig. Portens krigsmanifest, som är dateradt d. 4 Okt., fammankFnys: ter sin framställning af sakernas ställning till de af Porten fors drade modififationer i Wienersbemedlingsförflaget och till magters nes anmodan att afstå derifrån, sedan Ryssland fortfar att fasthålla förslagets owillforliga antagande. En framställning af de meotis ver, fom hafwa ledt Porten till detta steg, war få mycket mera nödwåndig, fom hon såg fig nödfafad att börja kriget och att dens na gång ide följa stormagternes, fina allierades, råd, ehuru den ottomaniffa regeringen aldrig hade upphört att tillbörligen wärdera den wälwilliga afsigten med deras föreställnlingar. — Efter att hafwa omtalat, att grunderna till de turkiska modifikationerne tlifz wit behörigen uppskattade af de flora magternes representanter, hwils fet bewisade, att Porten haft fullkomligt rätt att icke antaga förs slaget oförändradt, beter Det i slutet af manifestet: 7DÅ kabinettet i St. Petersburg icke åtnöjes med de erbudna försäkringar, då de höga magternes wälwilliga bemödanden blifwit fruktlösa, då fluts : ligen den höga Porten icke mera kan tillstädja eller medgifwa, att den nuwarande sakernas ställning och ockupationen af furitendömes na Moldau och Wallachiet, dessa integrerande delar ar def rike,, framdeles fortfar, få will det ottomaniska kabinettet, i den fara af: S sigt att förswara fin regerings fuveränitets-råttigheter, taga beråttis 3 gade repressalier mot en kränkning af traktaterne, hwilken der anz ser såsom en casus belli. Det uotificeras härmed ofsicielt, att H. M. Suttanens regering ser sig nödsakad att förklara krig, och att den har tillsändt H. Erc. Omer Pascha bestämda order att uppfordra furst Hortschafoff att utrymma furstendömena, samt att börja fiendtligheterna, derest han — efter förloppet af 15 dagar från depeschens ankomst till ryska högawarteret — erhåller ett ner N kande hvar. — Neutrala fartyg lemnas fri pasjage under friget genom Dardanellerne. J Paris gick d. 16 des det ryite, alt czare i följd af Bors? tens krigsförklaring, hwilken mycket upkretal honom, återkallat de foncessioner, för hwilka han förklarat sig benägen i Olmåt, Der? lin och Warschau, och att han hade tillsändt furst Gortschakoff bed fallning att på det mest energiska fått beswara Portens anfallsakt. 6 Osterrike. Den påbudna armee reduktionen uppgijwes af tidningarne till omfring 100 000 man och besparingen till nära 25 mill. gylden. Guglaud. 2 LL — C —-: