ve. Det wasenottigaste war, all energistt medwerta till sorslagets antagande utan förändring; i öfwerensstämmelse härmed woro oc: få lord Statford de Redeliff och de la Cour instruerade. Enligt den i allmänhet wål underrättade Parifer-korrefpondenten i Morn. Chron. ankom den 14 Sept. till Paris en engelsk kabinettskurir för att meddela franska kabinettet de föregående dagen i ett fabinettåråd i London beslutade instruktioner för lord Stratford. Enligt dessa instruktioner skall engelska gesandten fordra bemedlingsförflagets antagande; men i händelse Porten förklarade sig ur stånd att längre hålla folket i tygeln, så skall han låta engelska eskadern löpa in i Bospboren och låta utskeppa truppar för att gifwa gehör åt Sultanens beslut. Samtidigt skall en kurir afsändas till Omer Pascha och förbjuda honom att börja fiendtligheterna; man frutz tar blott för att kuriren kommer för sent. Franska kabinettet har slutat fig till dessa instruktioner och beslutat att gifwa öfrwerenss stämmande order åt franska flottan. Debacs tillägger, att kejsar Nikolaus icke skall göra Sultanen answarig för, om Omer Pascha mot Sultanens wilja börjar fiendtligheterna. Af all framgår således att en kris är för handen; men hwad utgång den än får, torde den i alla fall blifwa till Turkiets förs derf. Ty år det kommet få långt att man will sända de förenas de flottorna till Bosphoren för att skydda Sultanen mot folkets fanatism, hwad månde der ske, då Sultanen ide ger efter för mag: ternes wänskapliga tvång? Eller hwad torde ske, då det, om han gifwer efter, kommer till blodiga scener i prowinserna, då Omer Paschas upplösta armee faller öfwer de christna? I begge fallen torde England och Frankrike anse fig twungne att sända flottorna till Bosphoren. Hwad beslut Porten således än fattar, blir det i alla hänfeenden ödesdigert för denfamma. Berlinertidningen Zeit af den 20 dennes meddelar åter ett wigtigt ryskt akistycke, nemligen Pröfningen af de tre modifikationer, fom Porten fordrat i Wienerbemedlingsförslaget. Åeit anmärker härom i en ledande artikel: MWi funna omöjligt mips känna, att stora swårigheter stå i wägen för ett återtagande å Portens sida af dess framställda m odifikationer och ännu mera för ett påföljande oförändradt antagande af Wienersförflaget i def ursprungliga form. Sedar turkiska ministern Reschid Pascha uti sin i alla europeiska tidningar offentliggjorda depesch förklarat, att ingen tjenare af Osmans upphöjda hus skulle wåga celler war ra i stånd att nedskrifwa sadana ord fon dem, hwilka YIVienerförslaget lägger Porten i munnen, fan man åtminstone fnaps past förmoda om honom, att han det oaktadt skall beqwäma sig till en i hans ögon få wanhedrande handling. Men ett steg, hvar till sjelfwa den moderata och europeiskt bildade Reschid swårligen skall begwäma fig, fan man ännu mindre wänta af någon annan turkis minister, isynnerhet då äfwen den utväg, att Wienerfonferensen förklarade den turkiska tolkningen af bemedlingsförslaget för felaktig och bifogade en authemisk tolkning till detsamma, hwilken war beräknad att lugna Porten, nu blifvit afskuren genom den omständighet, att ryska kabinettet i den pröfning, fom det underfastat de turkiska modifikationerne, just lägger den största wigt på de punkter, sam hafwa wäckt mest förargelse och förbittring hos turkarne. Der fordras medgifwanden af turkarne, hwilka sträcka sig långt utöfwer hwad de hittills hafwa wisat sig böjda för, och att dessa medgifwanden fordras nu af dem, sedan det med oerhörda ansträngningar lyckats Porten att uppställa en ars mec wid Donau, fom Turkiet ide fett sedan de lysande dagar, fulla af krigist ära, dä det osmaniska riket ännu intog ett rum ibland Europas ftormagter. — Under dessa omständigheter funna wi ide dölja för of, att till och med de twå westliga magternes syalgltefnlalla: icke hafwa någon synnerlig utsigt till ett Sultanen måste nu förklara sig bestämt om han will antaga et honom gjorda bemedlingsförslaget — i motsatt fall ffola de yska trupparne, som dagligen förstärkas öfwerskrida Donaufloden MMA I —— O ch efter all sannolikhet anariva turfik.