tros, såsom att fiendtligheterna redan skulle wara borjade, Alt kyd? sarne redan passerat Bosphoren o. s. w. Wi fortfara att anse alla dessa underrättelser för falska rykten. Wäl har Ryssland materiel magt att låta sin armee gå öfwer Pruth och sin flotta passera Swarta Hafwets mynning; och wäl skulle Turkiet, om det öfwerlemnades åt fig sjelft, blifva öfwerwunnet i denna kamp. Men grunden, hwarföre wi icke tro på krig, ät att Ryssland icke har någon orfak att börja det; att Ryssland genom att börja fris get skulle kränka en traktat, fom binder det ide blott mot Turkiet, utan äfwen mot alla de europeiska makterne. Då wi diskutera den : möjliga lösningen af denna fråga, funna wi ide underlåta att: fästa afseende på folfrätten och traktaternes upprätthållande. Då man fästar afseende på traktaterne och folkrätten, hwarpå alla cis I; viliferade nationers inbördes förhållande äro grundade, då är fris : 3 get omöjligt; will man åter utefluta rätten från betraktelsen, då är 45 hwarje förmodan möjlig, men rå framstörtar man rakt ned i bars bariet, och då fan ingenting förutses, tv allt är då öfwerlemnadt 47 åt magtens missbruk. Der war en enda fråga, fom kunde berättiz Ii. ga Ryfland till klagan, nemligen frågan om den heliga grafwen. I detta afscende har Porten gifwit Ryssland fullkomlig uppråtiels se; hon har gjort ännu mer, hon har medgifwit kejsar Nikolaus allt hwad han fordrat utöfwer de gamla öfwerenskommelserna, allt, med undantag af proteftoratet öfwer grekerne, hwilket skulle wara detsamma som sultanens hronafstgelse till förmån för Czaren. Derest man icke will förklara, att folkrätten är utstruken ur menfös lighetens lagbok, få fråga wi om der nu finnes någon giltig grund YI för Ryssland att förklara Turkiet krig? Skulle Ryssland wäl funz Vr na undskylla friget med att det ätsyder mensklighetens stora princip? 4 Nej, det kan det icke. Den grekiska kyrkan är ide undertryckt, och ri dess prester åtnjuta i Turtiet flera priwilegier än de katholske ik Ryssland. Wi upprepa det, wi se icke huru Ryssland skulle kunna rättfärdiga en krigsförklaring för de civiliserade natienerne, och i hwad den christna befolkningen i Turkiet angår, få inse wi icke, hwad den skulle winna wid att fomma under ryskt herradöme. Man har ofta frägat oss, hwari de christna undersåtarnes tillbaal kasåttande mot de muselmänske bestod, och wi hafwa alltid warit i stor förlägenhet att beswara denna fråga. Plägseden, mer än Na gen, utesluter de christne, med några undantag, från de högre ems beten i ftaten, men andra fidan äro de fritagne från militåra tjensten. De hafwa att betala en perfonffatt, men denna skatt fördelas och uppfräfwes af deras religiösa menigheter. Efter Hattis Sheriffen af Gulhane kunna de deltaga i municipalråden, och med affeende på deras borgerliga och religlösa angelägenheter äro med lemmarne af hwarje menighet blott beroende af deras respektide patriarker och af ett privat-råd, fom wåäljes direkte af dem. christne kunna wara medlemmar af handelsrätterne, i hwilka di hafwa säte tillsammans med muselmännen. Dock är likheten ide fullfomlig, och religionen skapar ännu ett slags aristokrati. Wi tro att ögonblicket är kommet att låta de sista spåren förswinna af den förödmjukande skillnad, som en lång tid herrskat emellan de christn och muselmännen; chartan af Gulhane skall, genom en loyal tolk! ning och en energisk tillämpning, åstadfomma försoningen emellars racerne och religionerne. Denna charta innehåller brodden till allt de reformer, fom Turkiet behöfwer för att taga rang bland civilii serade nationer; den har frälsat Turkiet Ar 1840, den skall åte frälsa det nu. Derest Europa är lifwadt af den uprriktiga ön skan, att styrka Turkiet och att föröra deg christna undersåtarec wälfärd, skall det i detta dokument finna medlen till att fullkomlig neutralifera ryska protektoratet, att jemka de swårigheter, som i det ta ögonblick hota den allmänna freden och att underhjelpa civilisa tionens framsteg i Orienten. Turkiet. Konstantinopel d. 23 Maj. J förrgår afreste furst Mer schikoff med hela gefandtperfonalen; alla diplematista förbindelse med Ryssland äro afbrutna. — Sultanen skall ogerna hafwa mr lat undertecka Portens afslående swar och flera gånger frågat, or ingen annan utwåg förefanns. Då nödwåndigheten af detta ste åter blifwit utwecklad för honom, skall han hafwa sagt: Nag bi ariver ide, hwad man egeniligen begår af mig. Jag önskar mun undersätares lycka, hwilfen religion de an bekänna, med större u sträckning än någon Sultan före mig; och ju mera jag gör fi mina christna undersåter, dess mindre tack skördar jag af de drift grannstaterne. Derpå underskref han beslutsamt. Hans ord i från mun itlli mun och hafwa eleftriserat alla muhamedanerm Aldrig har någon sultan warit mera älskad. — En mängd rykt! om krigsrustningar och truppars sammandragande cirkulera; nm äro sannolift till största Delen ogrundade, eller åtminstone förhastad — — fe, HAHNDSFfall.