Helsingborgs-Posten – 24 maj 1853, sida 3

kommission, genom hwilken hon tydligen såg, att hennes wärde brorson wille wältra hela bördan af denna affär på hennes fwac ga skuldror. Jag tror, swarade hon kallt, att det är din pligt, att sjelf framföra detta budskap till den unga Fröken. J detfame ma ringde hon och lät bedja Amalia nedkomma i talrummet. E mellertid samlade Julius, så godt sig göra lät, sina fraser för ett samtal, som han önskade att få snart slutadt. Fröken von Siewertz inträdde; wid anblicken af Julius öfwere gid den skära färgen på hennes finder till snöhwit; hennes bjerta klappade häftigt, fom om hennes bröst wille sprängas; hon sjönk ned på en stol. ÄÅlskade engel, fade Markisen, böjande ett knå för henne. Jag har i dag på morgonen talat med er far. Frukta ingenting, tillade han, märkande att Amalia blef allt blekare och blekare och war nära att blifwa wanmäktig. Jag afstår från allt, från er sielf till och med, heldre än att göra er olycklig. Baronen har förklarat, att han skall förbanna wår förening, och uttryckte sig så bestämdt, att jag ej eger något hopp att nånsin beweka honom. Jag wet ej huru jag haft den olyckan att så misshaga honom, och om jag ej hos honom wördade titeln af er far, min Fröfen, af hwilken han emellertid gjort sig föga wärdig, så — men ni är hans dotter, det kan jag ej glömma. Jag uppoffrar alla mina rättigheter, på hwilka ni gifwit mig anspråk och lemnar staden inom några timmar. (Forts.)