Helsingborgs-Posten – 24 maj 1853, sida 2

— — — —nwUn LLALCc— — licka, fom han snart skulle gifta sig med. Baronen wände sig till regeringen; men erhöll till swar, att man ej war berättigad att rycka Fröken von Siewertz met sin wilja från det heliga ställe, der: bon sökt en tillflyktsort; detta war en familjsaf, för hwilken polide I makten måfte wara fremmande. Man gaf till och med Baronen i att förstå, att det klokaste, han kunde göra, wore, att ge sitt fame: tycke till giftermålet. Men härtill kunde han ej bewekas; han fate! tade snart sitt beslut, och wille återvända ensam och utan uppskof till Swerige; hans förberedelser warade ej långe, och han låt beds ja Markisen komma till sig, strart innan han reste. Den älskande skyndade dit; han trodde, att försoningens dag war kommen; lif wäl blef han något bestört, då han warseblef en wagn utanför pors ten, på hwilken man fastgjorde resekoffertar och på hwilken kusken redan intagit sin plats. Den blifwande mågen mottogs med en kall helsning. Ursäkta min herre, att jag förorsakat er beswär att komma hit; jag wille endast bedja er, att i mitt namn meddela Fröken v. Siewertz ålskilligt. En af hennes mostrar har testamenterat henne en årlig lifränta af 300 R:dr; denna summa fall rigtigt utbeta lag till henne, men derutöfwer har hon ej en enda skilling att wåns ta fig. Jag afreser i dag och ärnar aldrig återse henne; jag ifall till och med ej en gång tillåta att man nämner hennes namn i min närwaro. Min förmögenhet ffall jag lemna till min brorfon och hon, fom jag ej mer anser säsom min dotter, har ingenting annat att wånta af mig, än min förbannelse. Adjö, min Herre! ö