Helsingborgs-Posten – 21 maj 1853, sida 3

—L!euwve ———;;— MM— ställa allwarsamma betraktelser, och för att befästa sitt omwåndelsewerk, beflöt han gifta fig. Det sinnes all:id folk, fom prata om fådant, hwillket ej angår dem; de sysslolöse i residensstaden hade på säkra tecken funnit, att en hjerte-affär uppkommit emellan Fröken Amalia von Siewertz och Martis de Morifot; detta rykte blef allt högljuddare och fom flut: ligen för baronens öron. Han råfade i raseri, då han erfor att hans dotter företagit fig att älska någon, utan att fråga fin Herr fader om tillåtelse. Han tillfännagaf för Amalia, att hon aldrig mer ffulle återse Markisen; han hotade att infperra henne på en af fina egendemar högt upp i norra Swerige för hela hennes lif. En falsk åtgärd. Kanske skulle det hafwa lyckats honom, att bringa fitt barn till lydnad, om han tilltalat henne med mildhet; hans hotelser hade endast till resultat, att drifwa Amalia att förr fatta ett oöfwerlagdt beslut, än uppgifwa sin kärlek. En afton lyste månan i all sin herrliga glans; Amalia lemnade hemligt fin faders hus; en wagn höll på något afstånd; den flyende fördes af Marfifen till en hans tant, som war Abedissa uti ett kloster i granskapet af staden. Abedissan, fom i fin ungdom warit en werldsdam af första rangen och upplefwat mer än ett galant äfwentyr, gynnade fin färe brorsons planer, och mottog den Swenska lutherska flickan med mycken wänskap och wälwilja. (Forts.) ———