Herr N—I hade wid bwarje anbud gjort en nekande ätbörd ed bufwudet. Det war en flags auftion, egen i fit flag. Setan Herr Mor lemnat ifrån fig instumentet, wände han g belt artigt till Charles och frågade i hwad mån ban kunde waa bonom till sjenst. 1 Cparled framtog fin fiol och fade sitt ärende. Herr M—r mwålog, men började dransta instrumetet och lemnade det sedan srattade åt NI. slwen denne egnade det ett par minuters granskning, knäppte å strängarne od) gaf Mer en förfluten blid, DÖdch berrn will sålja ät mig den der fiolen, fade Herr M. Hur mycket tror herrn wäl att den fan wara wärd 2 å Hur mycket den fan wara wärd, wet jag ej; hwad jag wet Ir att jag ej säljer den under Hundra R:tr, den må wara wärd i mycket eller ej, det är en sak, som jag ej begriper. Förunderligt, förunderligt, swarade Herr Mr och knäppte ed fingrarne. Här flår en man, fom jag nyss bjudit 3000 R:dr to för fitt instument, och här stär en annan, som begär 100 R:er r A instrument, fom ej är wärdt mer än 10. År herrn Nej, fog är målare, od) fom jag ej gör med någon fiol, fom ej fan få mer än 10 R:dr för, då jag behöfwer 100, få will slå den i tufen bitar; och med dessa ord lyftade Charleg aren med fiolen i luften, förargad öfwer de båda berrarnes skämt, lek om att ej göra någon swar förlup, för att werstlälla fin telse