YUNULIID —— Herr Walters fiol. (Feris. o. sl. fr. föreg Nr) Plötsligt fick han en ingifwelse. Hör på, min fru, ropade han, jag köper fiolen. Men jag har inga penningar på mig. Jag will lemna er mitt guldur i pant. Det är ett arf efter min falig fader; jag har bewarat det i nöd och luft; och det är, bröder emellan, wärdt fina 100 R.dr b:fo Han framtog uret och lem: nade det åt frun. Denna förstod fig werkligen bättre på att wärdera klockor än fioler. Hon hade alltid tyckt att det war orimligt att begära hela 100 Rdr för en simpel trädbit, och hon tyckte werkligen att hon skämdes en smula hwarje gång hon, på efterfrågan efter priset på Walters fiol, öppnade munnen för att nämna den i hennes tycke oförskämda summan. Hon hade således inga inwåndningar att gös ra, utan mottog med werkligt nöje den henne erbjudna panten, och belåten aflägsnade Charles fig, med fin fiol under armen. Den fom nu bara kunde spela, tänkte Charles få hade jag ändå något för mina penningar. Jnte wet jag om den pjesen år wård 10 R.:dr eller 1000; jag har hört sägas att det skall finnas instrumenter, som kosta så mycket och ändå mer. Men han må wara wärd hwad han will, och M—r kan bedömma det han — min flocka är fullt wärd 100 Rdr. Will han gifwa mig 100 R:dr för fiolen, få går jag genast och löser ut uret. Mill han ej — nå så får jag behålla spelewerket, och vå skrifwer jag en lapp till