Helsingborgs-Posten – 14 maj 1853, sida 3

gifwa fin dotter en wåärdad uppfostran. Småningom aftog dock detta wälstånd; hans hustru sjuknade och dog; Walter tog detta fig få nåra, att han sjelf insjuknade och blef sängliggande i flera mår nader. Wännerna tröttnade att bifpringa honom; fnart war han alldeles öfwergifwen och började sakna det nödwändiga. Clara sydde och arbetade nära nog öfwer sina krafter; den ena möbeln efter den andra wandrade till assistanfen eller såldes, då slutligen fadren lemnade henne att försålja det käraste kan egde, hans fiol, med hwilken han i fordna dagar förförjt fin familj. Smärtsam war denna uppoffring, men han kunde ju ej längre föra stråken, och nerdammadt hängde det kära instrumentet på wäggen. Sedan han förgäfwes utbjudit det till flera virtuoser, hade han nu lem nat det till förfäljning åt klädståndsfrun, och det war för att höra efter om hon lyckats förfälja det ännu, fom Clara samma dag bes söft klädståndet. Förmodligen hade hon också på återwägen förlo: rat penning-börfen, hwilket borde wara för henne en swär förlust. Charles wisste wäl detta bättre. Han bad att få fe ftolen, då han ej war alldeles utan förmåga att bedömma def wärde. Frun nedtog den ifrån wäggen, och sedan Charles mönstrat den en stund, lifsom han warit en riftig fännare, hwilket han dock inga: lunda war, frågade han efter priset. A min herre; det är ett få förträffligt inftrument. Jag tror att sielfwa Paganini ej hade maken, och ändå begår man ej mer än 100 Rdr för detfamma. Charles ryckte på fig. Han hade werkligen tänkt att köpa ine strumentet; men 100 Rdr! Hwar skulle han taga dem ifrån; han, en fatiig artist, fom kanske på ett helt qwartal ej förtjenade få mycket med fin penfel eller sina ritinformationer? Emellertid wille han få gerna hjelpa den fattige mannen, Claras fader, (Forts.)