Herr Walters fiol. Utanför ett Flådfrånd wid Köpmangatan stod en ung man, anspräkslöst kläådd, men med ett ansigie, hwars hela form tillfänna: af något förnämt; Det war markerådt, dock wida skiljdt ifrån den ydländska typ, som tillhör slägtet Jsrael, och ej få sällan öfwergår till karrikatyr, isynnerhet hos den manliga delen af detsamma. Han tycktes wånta på någon eller något, och en wiss oro stod tydligen tecknad i de wackra dragen, under det ögonen woro oaflåtligt fälta: de på dörren till klädständet, i hwilfet hängde, i fredlig samdrägt, några fruntimmersklädningar bredwid frackar, rockar och pantalonsz ger. Det kunde omöjligen wara dessa plagg, som ådrog sig den unge mannens uppmärksamhet. Gåtan förklarades dock snart. En ung, swartklädd flicka wi sade sig i dörren, lemnande klädståndet. Det war en förförisk ges stalt, wäl wärd manlig uppmärksamhet. Den swarta drägten tog fig wål ut till det blonda hufwudet med sina lockar. Hon kastade en hastig blid på den unge mannen — och en fin rodnad betäckte hennes finder. Att någon egentlig bekantskap ej rådde emellan de båda unga personerna fann man tydligen deraf, att hatten blef owidrörd på hans hufwud, då den fwartklädda flickan lätt trippas de förbi honom på trottoiren. Han följde efter henne. Kosan styrdes mot föder, öfver flus: fen uppför backen till Södermalms torg, Hornsgatan framåt, ett stycke bortom Adolf Fredriks torg, der hon ingick i ett oanfenligt hus och förswann för den unge mannens ögon, utan att genom en en? pa blid tillbaka gifwa tilltänna, huruwida hon märkte att hon war följd af någon eller icke. Hen unge mannen, hwars förnamn war Charles — tillnamnet gör ingenting till saken — återwände samma wäg som han