Med PV 72::t Lä 7 och han afräknat de klappningar som ej gällde honom, uppgaf han fig hafwa fått träffande hvar på fin fråga. Jag förbigår andra swar, hwilkas rigtighet ej så lätt skulle funna kontrolleras, och kommer till ett annat experiment. Mstrs Hayden bekräftade, hwad de amerifanska tidningarne berätta, att andarne ha den besynnerliga förmågan, och den ännu befynnerlis gare böjelsen att fätta i rörelse möbler, och isynnerhet bord. På I wår begäran och för att wisa experimentet, böjde mstrs Hayden : i hufwudet öfwer bordet och fade i en nästan smekande ton: Wilja andarne sätta bordet i rörelse? — Rapp, tapp, tapp. — På detz Ju ta tecken till bifall, uppmanade hon of att sätta wåra fingerjpets IX far på fanten af bordet, för att förnimma den wågrörelfe, med op hwilken andarne skulle sätta bordet i rörelse. Jag trodde mig fån na liksom en magnetisk ström; jag will dock antaga såsom en möjs lighet, att jag förwillades af pulsslaget i tummen och af de fina nerwerna i fingerspetsarne. Men det förnam jag så otwifwelaktigt som något i werlden, att, sedan wi några sekunder hållit fingers spetsarne Få det antydda wiset, det ovannämnda bordet sattes, först långfamt, fedan fortare, i en roterande rörelse och på samma gång I rörde fig i en cirkelbåge från de på twå sidor af detfamma fittan P: de personerna. En af damerna spang förskräckt upp. Jag sjelf wäånde mig owilkorligen till min granne med den frågan: hwarföre stötte ni till bordet? Men han såg lika häpen ut fom de andra, med undantag af mstrs Hayden, som, orörlig såsom förut, låg till: 4M bafalutad i fin stol. Bordet havde flyttat fig så långt, att jag fnappt åk kunde räcka det med utsträckta armar, då jag förut hade haft arme bågarne på detsamma. Rörelsen war jemn, likasom om bordet jwäfwande wridit fig fring en axel; den höga lampan, fom stod derpå, skakades icke, ehuru fupan och glaset skramlade, om wi stöttet i till bordet. Wi uppstodo alla, mer eller mindre upprörda, frän wåra stolar och det war förbi med det erforderliga lugnet och nys sikenheten. Man begaf sig till förmafet och drack the, och ett life ligt famtal uppstod, hwilket mjirs Hayden hufwudsakligen under höll med fin erfarenhet. Jag förbigär hennes berättelser, emedan de ej äro på något sätt bestyrfta. Men medan wi sutto fring the bordet, anmärkte mstrs Hayden, midt i ett samtal med mig, att hor trodde fig höra ett klappande. Jag har ej hört något, swarad jag. Men jag, fade wärden, har ännu en gång beswårat min fars far, fanffe tilltånnagifwer han nu sitt dödsår. Alfabetet framtogs åter och det utkom ett ärtal; om det rigtiga, är ännu icke utrevt. Sedan mstrs Hayden rekommenderat fig, war wår förfta gång till bordet i matsalen. Der stod den tunga möbeln — man wet hwad ett matbord i ett stort engelskt hus will fåga — med fina fyra massiva ben på den tjocka brygfelffa mattan. Benen had wisserligen trissor, men wi försöfte förgäfwes, den ene efter den andre, att med händer eller fötter rubba det blott en linea från stället. Den är nu förfta delen ar saken. Sedan denna berättelså gjort sin rund kring Tyskland och der blifwit på allahanda sätö kommenterad, innehåller Augsb. Allg. Zeitung en korrespondensar tikel från Bremen, ifrån en man, d:t Andree, hwars pålitlighet a red. garanteras. Detta bref bar gjort ännu långt förre uppseendae än det förra och har i bofstaflig mening förwridit en. stor del as Tyskland. Den berättelse, det innehöll, är hufwudsakligen följande En i Newyork bosatt köpman från Bremen skref, till swar pil: ett bref, fom innehöll mycket skämt om fru Hayden och hennes tasd spelerier, att denna sak ej more att skämta med, och att i synner bet bordets rörelse more anmärkningswärd. Tillika wisade hal huru detta fenemen skulle tillwägabringas. Genast blef inom den familj, dit detta bref anlände, försöfet gjordt, under skämt och föje — och redan det första lyckades. Husets wänner, hwilka strart tilll fallades, öfwertyga fig om lundret7 och experimeniera med samma framgång. Jnom några dagar hade hundratals personer, lärde och olärda, köpmän och hand:werfare, mån och qwinnor bragt Bort på det besynnerliga sättet i rörelse. Fill trots af allt detta behandlade d:r Andree saken med löjn då man i ett sällskap fom att tala derom. En ung dam gaf he nom en allwarsam och förebrående blid samt swarade lugnt: Det skulle wara mig lätt, art öfwertyga er om tillwaron af en natur fraft, om hwilfen jag ej hade någon aning förrän mu broder Newyork skref till mig derom. Jag har gjort de första försöken: Efter några minuter war man i salongen, hwars golf we betäckt med en skottsk matta. Bordet flyttades från soffan till ur gefär midt på golfwet och d:r A. anmodade, utom den nyss antym ta damen, 7 andra personer att taga plats på stolar, som WO ; ställda ungefär en aln från bordet. Det war ett rundt mahognu bord, som kunde wåga omkring 2 lispund, med en piedestal, sos hwilade på fyra fötter. Af de 8 personer, fom togo plats wid bo NÄR på TP U ntimmer i en ålder från 16 tilld) —