syster, en nevö och jag (korrespondenten) församlade I dibitotheks: rummet, då betjenten öfwerlemnade ett kort och anmälde m:rs Hays den. Hennes maner woro fria och otwungna utan fjesk, hennes yttre intagande och ej utmärkt genom något egendomligt, ej en gång genom de fina mtråffötterna i ögonwinklarne, hwilka wåra tecknare lärt oss wara yankeedomens typ. Hon talade flytande, men icke forrekt. Wi togo plats omkring bordet, på hwilket en lampa brann, och försjönko i förwäntningsfull tystnad. Man hade walt det rums met, emedan det wette åt en wanligtwis tyst bakgata. Tillfälligt: wis war dock denna afton en ojudning i granskapet och af den ans ledningen mycket buller af wagnar. Näågra af oss trodde sig höra ett swagt klappande, men woro ej wissa om saken, och wi förfos gade oss derföre till matsalen, som wette åt parken och togo plats wid det tunga fyrkantiga och fyrbenta mahognybordet. Efter några minuter föornummo wi alla ett klappande, som tycktes fom: ma från midten af bordet eller snarare inifrån bordskifwan. Det flappade tre flag, ungefär få här: rapp, tapp, tapp. Ljudet lif nade det fnattrande, fom den elektriska telegrafen gifwer ifrån fig. M:rs Hayden lemnade oss ett kor:, hwarpå aljabetets bokstäfwer woro tryckta i fyra rader och siffrorna ifrån 0 till 9 på en femte rad. Hon lärde of hurt wi stulle spräka med andarne, hwilkas närwaro tillfännagåfwes genom klappandet. Den, som wille jams tala, skulle foncentrera fina tankar på någon afliden anförwandt — ty sådane komme lättast — och uttala dess namn, antingen högt eller i tankarne. Wore anden wäl närwarande, så swarade han genom klappande. Sedan hade man att ställa en fråga till hoc nom, högt eller i tankarne, och att med en blyertspenna eller dylikt ad öfwer alfabetet från bokstaf till bokstaf samt fåtta märke på den, wid hwilken det flappade. De nårwarande började nu pröfwa anz parnc. En af damerna började. Hon talade ej, men gick öfwer bokstäfwerna med ett blyertsstift, dröjande en sekund wid hwar och en, der. vid man här och der hörde ett flappande. Efter en stunds förlopp berättade damen dit hon framkallat en afliden wäninna och uppfordrat henne att stafwa namnet, som war tyskt, hwilfet oc rige 3 tigt skedde. Under tiden fatt fru H. orörlig, men med otwunqgen hållning och blandade Ng blott DÅ och då i saken, när någon otyde lighet i afseende å klappandet förckom, derwid hon gjorde sådana uppmaningar som: Behagar anden fiappa tydligare? Will ans den fåga om bokstafwen år den rätta ?7 — Den dam, fom börjat, fortsatte och frågade högt efter en i en aflägsen werldsdel afliden broders namn, samt stället och dagen för hang död. Alla nånvar rande bewittnade, att förs och tillnamn, ställe och dag blefwo rige? rigt och utan något misstag framstafwade genom flappande. På! en tyst fråga, swarades: ride ännu. os Ru fom ordningen till forrespondenten. Wi låta honom sjelf tala: i . Ä Jag snu döst tigande en wän, som för några månader: sedan afgått till Westindien och det dött i gula febern. Rapp, tapp, tapp. Stafwa för mig ditt familjenamn! (Jag frågade) alltid i tankarne.) Det klappade wid W. Det war origtigt, men han hette William till förnamnet. Jag upprepade min fråga. Klappande wid O. Rigtigt. Wid H. Orått jag gjorde nu ini gen anmärkning. Wid L. Rigtigt. Följande bokstaf äter origtig. Jag frägade (i tankarne): will du försofa än engång? Rapp) tapp, tapp. Jag började ånyo. Botstäfwerna woro å er origtisj a. Jag uppgaf sielf namnet och frågade: will du nämna det! Ferr, på hwilket du argit? Swaret blef jakande och fattogets namn, fom tyfft, stafwades utan misstag och rigtigt. Jag entiediz: gade wännen och frammanade, ur tanfarne, en för flere Ar sedam afliden anförwandt. Det klappade tydligt, men swagt, liksom myca! fet aflägse, dack alltid i boldskifwan. Såg mig, på lyska, orsaken till din död? (Jag wäntade mig så höra dryckeuskap eller omätt lighet, i fall andarne uttrycka sig euphemistiskt.) Det klappade wid C, O, G, N. Jag bleknade. Min släågtinge hade dödt MW sylleri och hade de sista åren aldrig druck.t annat än cognac. Jag tänkte dock ej på det ordet, når jag gjorde frågan. Det klappad widare wid A och EC. Paus. Alltså iydde swaret: Cognac. Jag frågade i mitt upprörda tillstånd högt och på tyffa: Ar. det orsakei till din död? — Ja. — Ar ordet rigtigt stafwadt? — Sa. — DV döde war i lifstiden bildad nog, för att ffrinva rigtigt, och jag wa dessutom ganska wäl och af särskilda anledningar, att han rigtig stafwade och skref ortet cognac: Widare bör anmärkas, att denn dryck i England och Amerika aldrig betecknas med Hetta namn utan alltid fallas brandy. Stället, der han dött, uppgafs flutli gen rigtigt, fastän några bokstäfwer först kommo erigtigt. nummern kom först origtigt 38, men på min anmärkning att då war falskt, rigtigt 35. J allmänhet gick saken för mig ej få for och rigtigt, fom för damen. Jag hade dessutom förut ei sagt fi an fem jag tänkte falla och hwad jag ämnade fråga. (Skorti Y