Denstörsta Boken. Jag vet en herrlig bok, mot denna De flesta äro ingenting, Så mycket snillrikt ingen penna Har tecknat än på jordens ring, Det är en öppen guda-saga, Med hvarje år i ny upplaga. En outtömlig rikdom hyser Den inom sig, så underbart Hvart enda ord af vishet lyser, Hvart blad är strälande och klart Som stjernesådda himlapellen Uti den klara vinterqvällen. I lefvande bokstafver prålar Den öfverallt för blicken röjd Och ler i återbrutna strälar Från fjellets solbeglänsta höjd Till dalens rika blomsterlunder, Der allt förkunnar Skaparns under. Långt mera stort än konsten eger I den jag städse läsa får Och mera skönt än skalden säger omtonar mig hvarthelst Jag går, Till permar eger den asuren, Och denna boken är — naturen. P. Th—n.