— War en enda nagel borta af silfret eller af något annat? sr Sngenting; jag har ide för min del att beklaga mig öfver dig. — Jag behöfde wäl en tröstedryck den natten, men jag wille de röra ert dricka. Jag åt hellre snö för att läska mig. I — Du måtte wara en underlig karl, Logren. — En mycket olycklig menniska, herr pastor, och det är hos er jag söker hjelp och iröst. — Ja, herr pastor. — Kejsaren skall icke bewilja den, så mild än Alerander är. — Jag söker ide nåd af honom. Wore jag under den fwens ka, kanske då; ty jag war med när det gällde sist. Men nu will ag ha nåd och pardon af honom sjelf, deruppe. Han såg upp med en wåt blid till den flammande norrffenss onan 2 ÖOlycklige! du har dröjt bra länge dermed! — Annu har klockan icke slagit tolf deruppe, herr pastor! — Du har läst bibeln, hör jag. Du hoppas på den elfte ämmans löfte. Ä 1 — SÅ gör jag, men tiden förgår, och jag wågar ide följa sr länge, ty wi komma snart till bebygda ställen, derför må jag få rst fom sist säga ut min innerliga begäran. Gif mig nattvare n, herr pastor, jag känner att min sista stund är nära. — Följ mig hem, så skall jag skrifta dig der i ro. Jngen UH göra dig något ondt, få långe du är hos mig. — Hundra rubel silfwer åt den fom fäller mig! swarade Lo: en hemskt. Ånnu behöfwer jag ett par dagar, för att tänka enI gr På hwad sätt skall jag funna hjelpa dig? Will du för UT d?