Helsingborgs-Posten – 5 april 1853, sida 2

— ———80ö—ö—äöä A-— Mitt namn år mycket fult, jag wet ie om jag wågar säga det. — Såg det, om du will. — Logren! Så behjertad än den gamle kyrkoherden war, så gick dock er hemlig rysning genom honom, då han hörde mördarens fruftadi namn, och kände hans tunga hand. — Hwad will du mig? — Han der från Kangasniemi förstår ju icke swenska? — KFaså du wet det? — Fag har länge irrat kring Laufas fyrka, för att träff! kyrkoherden, men ide kunnat få tala med honom! Jag har mye fet angeläget att tala vm. — Du, Logren? Hwad fan du ha att säga mig? — Jag wet ingen menniska, som jag så wärderar, som kyr foherden, och derföre wille jag fåga honom hwar jag gömt de pen ningar jag samlat, för att utdela dem bland de fattiga, emeda det snart lider till slut på mig. i — Mill du säga mig hwilka de tillhöra, få skall jag tag emot dem, och återställda dem, om bewis pä din ånger, till egarn — Nej:U aldrig! herr pastor! Förr må de ligga i jorden til dess vågon oskyldig hittar dem, än de få återkomma till de skurka från hwilka jag tagit dem. i Tyu har nog tagt hos mången hederlig karl hans ärli förwärfda egendom, fastän du behagar falla alla för skurkar, föl du bestulit. a — Hur tyckte pastorn art det war dukadt sista julmorgon i Laukas prestgård? i i — Fa få! det war du som mar framme den gången?