Den Fogelfrie. En sann händelse från Finland. Berättad af Nepomuk. (Forts. ir Nr 25) — Jesus, Jumala! inföll gubben, och lade handen på hans arm; skjut icke! Ty då är det flut med oss begge. Det år den fogelfrie! — Den fogelfrie? Jag har blott en gång förut hört hwiskas derom. Hwad är det för en fart? — Han heter Logren, herr pastor, oh är bekant i Borgå, der han blifwit dömd till doden. Men fom han aldrig kunnat hållas längre qwar i fängelse, än han sjelf welat — han har was rit fången i sjelfwa Petersburg, — få stannade han ide heller qwar för att gå till döden, utan rymde hit inåt. Sedan förflaras des han fogelfri). Han har förr uppehållit fig uti Kangasniemi skogar, och när jag tjente hos pastorn der, få hörde jag mycket talag om honom. Det war då han flog ihjäl den rifa gästgifwarn uti Harjumaa, för det denne hade pantat ut en fattig bonde på allt hwad han egde. Men Logren tog gästgifwarens filfwerpenninz gar, och lade dem i bendens gödselstack, få att bonden sedan hittar de dem på wåren, Utan att weta hwarifrån de kommit. Han gör så, den der, han tar från den rika, och ger ät den fattiga; han flår den högmodiga och hjelper den elända, alldeles fom wår Herre! — Han är en stor skurk, hör jag, sade pastorn, min kära gubbe, som både mördar och sijäl. Du hade ide bort hindra mig — ) Den gamla seden att lifdomd fånge, fom rommer undan törsfraffet, förfla rag fogelfri, d. w. f. kande answarslöst skjntas, fom en wimfegel. fortfor ben tiden ännu i Finland.