Presigarden, byggd efter gamla swenska bruket, låg med obe warade fönster inom en asplund wid stranden af sjön, utan att man, såsom wanligt i norden, fruktade någon fara för inbrott, ehuru det på en tid berättats mycket om ett farligt tjufband, fom begåt åtstilliga stölder, utan att man någonfin Upptäckt eller ens märkt någon person. En julmorgon, när husfolket tidigt möttes i salen, för att gör ra en gemenfam bön, innan de begäfwo sig till julottan, funno de till fin förwåning det tunga ekbordet, fom sedan mannaminne icke rubbats från fin plats wid längwäggen, framflyttadt midt på golf wet, den bästa duken, wäfd af prostinnan i konstmessiga fasoner, och enkom glättad och weckad för juldagsmiddagen, redan ordentligt utbredd, samt derpå uppstäldt allt det sachsiska postlin och ide obe tydliga silfwer, fom fanns i det förmögna huset. Ingen af hus folket hade werkställt denna nattliga dukning, ingen wisste något derom, och ingen kunde upptäcka någon rubbniug på lås, dörrar eller fönster, förorsakad af en utifrån inkommen, opåkallad taffeltäckare. Ingenting war borttaget, ide ens en thesked, och ej en droppa öl spild ur den om aftonen påfyllda silfwerkannan. — Hwad skall detta betyda? frågade man hvarandra. — Tomten måste hafwa gjort det! menade de flesta, fastän de icke wågade säga det så högt att pastorn hörde det. Och derwid förblef det. Alla händelser, som icke kunna förklaras, skyllas på tomten, eller husrået, som har sina underliga nycker, och gör än et fom är godt, och än det fom är ondt, ehuru det sednare dock fälan. Den nordiska tomten är mildare och mera godsinnad, än den ermaniska kobolden. J följande Januari refte kyrkoherden ifrån sitt boställe ett par mil öfver sjöarne, österut, ända till gränsen af Hangasalmi socken för att gifwa nattwarden är en sjuk gumma. Det