Gud wara honom och alla syndare nådig, och tacka för den fröjd, som blifwit oss beskärd. Högtiden är en glädjens högtid, och för oss har den blifwit det i dubdelt mått. Och glädje fanns der i allas hjertan och allas blickar. Janne hade återwunnit allas tillgifwenhet, och hans mor funde, under den förut ofedda herrligheten, ej wända sina blickar ifrån honom. Hon kunde ej tröttna att betrakta hur stor och wacker han blifwit, ej tröttna att höra hur han berömdes. Och lilla Greta smektes, och fröken Hilma framsökte alla sina glömda dockor och lekfaker åt henne, ej blott för att frådag för ör gonblicket, utan till ewärdelig egendom. Och när den högtidligt glada aftonen nalkades sitt slut, då tas lade prosten ännu en gång till Janne: Mitt barn! för dig Ååterz står ännu en swår sak. Du är nödsakad att inför rätten fammane träffa med den der mannen. Du måste återse fom en förhärdad bof den, fom du warit wan att älska och högakta. Det är en bits ter erfarenhet att möta, redan wid de första stegen på lifwets wäg, men bittrast skulle den wara, om den förkylde och förhärdade ditt eget hjerta, om den tillstöt det för kärlef och förtroende till dina mebmenniskor. Låt den ej göra det. Kärlek och förtroende fordrar och behöfwer du sjelf, och jamma rått dertill ha dina medmennis skor, till dess De förwerkat densamma. Swaga äro wi alla, men brotten höra ändå, Gudilof, till undantagen; de få ej förutsättas, de skola bewisas. Jag skall widare utweckla detta ämne wid den beredelse, som, med Guds hjelp, nu ej mera måtte afbrytas. Men — ett klokt hufwud förstår att wända allting sig till nytta. Se nu, skrek fröfen Dora, hur rätt jag får till slut ändå, att det aldrig kan skada att wara försigtig. Om inte Janne trott den der karlen få wäl, få hade han undwikit hela den här ledfjams heten. Oh prosten sammanknäppte sina händer och såg på fröken Do: ra, men fade blott: Fröken Dora år ohjelplig. Och den fattiga torparhustrun sammanänäpkie också tina hån: der och bad: Gud gifwe hwar menniska en så glad julafton! Och dermed slutas berättelsen. (S. T.) — ——