Tag honom! skrek kommerserådet med häftighet, och låt mig aldrig mer se honom. Jag skulle wilja förlora dubbelt mer, än jag förlorat genom stölden, för att funna glömma, att han nånsin funnits till. En få swart otacksamhet af en menniska, om bhwil: fen jag hyst ett få godt hopp, och för hwilken jag önffat att göra å mycket! Richard bad, under nästan konvulsiva snyftningar, sin far ej tillåta, att den elake herrn fick föra bort Janne. Han wille hos länsmannen answara för, att Janne war fullkomligt oskyldig. Stackars Richard! hans borgen ansågs ej antaglig, och af sin far blef han äfwen temligen omildt afwisad. Jamie blef bortförd. Jag har ej nog juridisk kunskap, och kommerserådet hade det troligen ej heller, för att weta, om han nu haft rättighet att bin dra gossens arrestering. Wisst är det, att i det uppretade tillstånd, hwari han nu befann sig, skulle han ej ha welat hindra den. Ser du min bror, att min warning ändå inte war tagen ur luften, sade fröken Dora. Låt mig wara ifred, swarade fommers serådet owänligt. Det wore orättwist emot fröken Dora, att föga, att hon egent ligen fägnade fig öfwer händelsen. Wisst kunde vet wara roligt, att alla nu insågo att hon ensam fett rått, men jag tror ändå näs stan, att hon skulle ha uppoffrat den triumfen, om hon dermed funnat befria den stackars gossen, ej blott ifrån ftraffet, utan hufvud: sakligen ifrån sjelfwa brottet. Dagen förflöt dystert hos kommerserådets. Han sjelf stängde sig inne, fröken Hilma gret och Richard war i förtwiflan. Tjenstefolfet gingo tysta och fågo dystert rå hwarandra. Janne hade warit afhållen af alla. (Forts.) .A —