Helsingborgs-Posten – 8 mars 1853, sida 2

—— rr A—e—— —— —— — sig, och förklarade, att fom ryktet werkligen nämnt en mig person) hwilken det wore mycken anledning att förmoda åtminstone ej wax ra utan medwetande af brottet, så anhöll han, att herr fommerfe-d rådet måtte tillåta honom, att hos samma person anställa visitation Kommerserådet kastade en skarp blick på ryktet, som han tyckte sig igenkänna som sin syster. men hon mötte honom met en ganffa fåfer och triumferande blick tillbaka. Herr länsman, fade kommerserådet, de underrättelser ni fått: äro wäl ej enliga med sanningen; jag tror mig redan ha sörkla rat, att jag ej har anledning att misslänka någon af mitt hus: folk. Mn efter nu ryktet, fom ni kallar det, onödigtwis befattar fig med saken, få är Det mig ej emot, att de få tillfälle att tena fig från den skugga, fom blifwit kastad på dem. Likwäl tillåter jag ej, att visitationen anställes endast hos den person, som ni men nar. Det ffulle ge utseende af en werklig misstanke från min sida och det kan jag ej tillåta, då jag ej hyser den. Ni skall få se, at de alla friwilligt med glädje underkasta fig all den undersökning fom ni fan finna för godt att anställa. Sedan kommerserädet sammankallat allt fitt folk, började han: Mina wänner, ni weten alla den händelse, fom tilldrog fig här för några nätter fedan, då saker af betydligt wärde blefwo bortstulna ur min chiffonier. Jag känner er alla fom redliga menniskor, oc ingen misstanka från min sida har fallit på er. Men som tilldra gelsen ändå är förenad med märkliga omständigheter, få skulle d möjligen kunna hända, ifall det ej lyckas att upptäcka den werklig brottslingen, att ryktet framdeles funde lyckas att kasta någa skugga på er, eller någon ibland er. Jag har derföre trott, att I skulle anse för en werklig winst, att underkasta er den undersöknina som den herrn nu önskar werkställa. Sedan ret har ffett, med bl