Helsingborgs-Posten – 5 mars 1853, sida 2

och lägga ihop de saker du will skicka. Det skall bli bra roligt för mor, när jag fan säga henne, att jag warit inne hos dig, och rifz : tigt fett hur du har det. Det, tyckte Janne, blef alldeles förträffligt, bara det inte gjorde Anders allför mycket beswär. — Åh lappri, hwad blir det för beswär, när jag i alla fall. inte tänfer sofwa i natt. Du behöfwer bara lemna förstugudörreu öppen, få att jag slipper göra något buller och oroa någon. Så blef det afgjordt, och de skiljdes åt. Och om aftonen satt Janne så förnöjd och skref sitt bref och samlade fina smäåsafer, en bönbok lill mor och en liten halsduk till Greta, derpå satte han fig att inwänta Anders. Han fik wänta temligen länge. En gång tydte han nästan fom om den ostängda förstugudörren rört fig, nu kom wisst Anders. — Nej, ännu war det inte han, det war förmodligen wädret, som rörde dörren. Åndiligen fom Anders, få tyft, så tyst. Nå, har du nu fås: ferna färdiga, frågade han, jag har ingen tid att dröja. Janne hade allt färdigt, men Anders skulle nödwåndigt först fe några må saker, fom Janne fått till skänks, dels af herrskapet sjelfwa, dels af fröfen Hilma och lilla Richard, det skulle bli få roligt för mor, att få höra talas om det. Nå, så lång stund kunde wäl Anders dröja. Han började nyfifet röra om sakerna i lådan, der de mos: ro förwarade. Det fick Anders gerna göra, Janne wisste nog att han ej tog bort någonting. Men att Änders lade dit någonting, det märkte Janne ej. Slutligen tog Anders afsked, belastad med många hälsningar till mor och syster. Janne stängde sorgfålligt förstugudörren efter : honom, och git att lägga fig, och få war allt godt och bra — utom det att, när kommerserädet följande morgon fom in i sitt rum,