Hwad hennes befattning angick, så är derom att förmäla, att hon war husets personifierade försigtighet. Jag har aldrig fått nå gon fullständig underrättelje om hennes ungdomshistoria, men jag har anledning att förmoda, att hon blifwit på ett eller annat fått fframtigen bedragen, ty hufwuddraget i hennes karakter war mifss tänksamhet. Lyckligtwis war det förenadt med ett i grunden gort hjerta, fom ej tillåt henne att bli elak, äfwen emot dem, fom hon ej trodde för wäl — det will säga alla — hon wille blott hålla ögonen öppna, fom hon uttrycte fig. Jngen pröfning, hur lång: warig och bewisande den måtte wara, funde förmå henne att fatta werkligt förtroende för nägon menniska, hennes bror kanske undan: tagen. Hon war god emot tjenstfolket, och gaf dem ofta små pre ul men hon förebrädde allwarligen fin swägerska, att hon func de tillåta en gammal piga, fom i tretton år tjent troget, att enfam gå i skafferiet eller i käliaren, ja wäl stundom funde tillåta en fås dan person, att öfwer natten behålla nycklarna till dessa fridlysta ställen. Hon hade med förtrytele fett, att hennes bror någon gång kunde gå in i nästa rum, och ändå lemna nyckeln qwar i fin chif: fonier, då likwäl hans gamla betjent, också en i aderton är pröfs wad trotjenare, gick fritt ut och in i rummet. En kraftig stridsman emot fröken Doras förfigtighetå-princip var proften i förfamlingen, och mången allwarsam twist hade hon ått utstå med honom. Det war on hedersman, fom, ända till def jan fått säfra motbewis, dömde hwar menniska efter sitt eget goda, edliga hjerta. Hwart skulle det ta wägen med sammanlefnadens Jädje, sade han; en af de renaste fröjder, som Gud gifwit oss här På jorden, om hwar menniska skulle anse fin granne som en fiende, not hwilfen han i hwarje ögonblick mäste gå dewäpnad? Jag har däså någon gång blifwit bedrager, men heldre än at tillbringa