—— — — ——— — — — —— — ——— fåra Anders, och min gosse är wäl icke heller för god att tjena go: da menniskor. Jag kunde wäl inte tänka få högt för en fattig gosse fom han, skulle jag inte wara glad att ha fått honom i få goda händer? Nu behöfwer han hwarken swälta eller frysa, fom han, Gudnås, ofta nog fit göra här hemma, och jag fan ge en lite större bit åt Greta, när kakan skall delas. Och lärdom får han ock, det ha de lofwat, och de hålla nog ord, för det war ett jå he: derligt herrskap. ö — Men hade ide jag lofwat att ta hand om pojken rätt snart? Jag skulle nog ha gjort karl af Honom, och Han ffulle inte ha Ce höft att gå och släpa i andras tjenst. Det der war bara dumheter. — Sa, war inte ond nu, fåra Anders. Det hade funnat dröja länge innan gossen kunnat wara Anders till någon nytta. Kanske hade han inte heller dugt till fådana göromål fom Anders har för fig. skall wäl wara fin särskilda fallenhet till det också, fan jag förftå. 3 5 Hwem wet? det hade gått an att försöka. NÅ, det år fom det är nu. Kanske fan jag wäl ännu en gång träffa Honom, och göra någonting för honom. Anders skildes nu ifrån gumman, wäl ej fullkomligt nöjd, men lifwäl utan ondska, och lofwade att fom förr då och då hälsa på henne. i (Forts.) — LL fram