den nya regeringen. Frankrike har erhållit nya institutioner, hwils fa funna förswara fig sjelfwe och hwilkas bestånd ide beror på en menniskas lif. Dessa resultater hafwa icke kostat stora anfträngs ningar, emedan de motswarade allas anspråk och intressen. Dem, hwilka tilläfwentyrs misskänna deras wigt, skall jag swara, att äns nu för fjorton månader sedan war landet gifwet till pris för anar fiens tillfälligheter; dem, hwilka möjligen beklaga, att friheten ide erhållit större spelrum, swarar jag: friheten har aldrig kunnat grund lägga någon waraktig politisk byggnad, den blott kröner denfamma, sedan tiden befästat den. — Må wi för öfrigt icke glömma, att om landets ofantliga majoritet har förtroende för nutiden och hopp för framtiden, så awarstå doc individer, hwilka utan att minnas egen erfarenhet, deras upplefda förskräckelser, deras bedragna förhopp: ningar, likwäl ihärdigt wägra att göra rättwisa åt den nationela wiljan, i det de oförskämt förneka werkliga sakförhållanden och midt uti ett haf, som med hwarje dag blifwer lugnare, söfa frammana stormar, hwilka i första rummet torde uppsluka dem sjelfwe. Dessa de särskilta partiernas hemliga stämplingar tjena endast att wid alla tillfällen ådagalägga deras wanmaft. Och regeringen, i stället att oroa sig deröfwer, förpligtar sig framför allt, att wäl förvalta Frank rike och att lugna Europa. Med detta dubbla ändamål för ögat, har hon den fasta föresats, att minska utgifterna och rustningarne; att egna alla landets hjelpfällor åt nyttiga företag, att troget wårz da de internationele förhållanden för att wisa de missnöjde, att få snart Frankrike uttalar den uttryckliga föresats, att upprätthålla fre den, måste man skänka det sitt förtroende, emedan det är starkt nog, för att frufta för ingen och följaktligen äfwen ingen bedraga. — J skolen, mine herrar, af den eder förelagda budget inse, att wår ra finanfer på 20 år aldrig warit bättre, och att statsinkomst rna öfwer all förwäntan ökat fig. Jcke dessmindre skall den redan för: lidna året med 30,000 man minskade armeestyrkan förminskas med ännu 20,000 man. De flesta lagar, som skola föreläggas eder, skola ide öfwerskrida de wanliga sarbrihgares gråns. Detta är en skildring af wår ställning. Nationerna äro lyckliga, då regerinsz garne icke behöfwa tillgripa utomordentliga åtgärder. Måtte wi derföre tacka Försynen för det synbara beskydd den skänkt åt wåra bemödanden. Måtte wi framhärda på denna fasthetens och mode rationens bana, hwilken lugnar utan att reta, och förer till det go da utan wåldsamhet, och dymedelft förebygger all reaktion. Matte wi alltid bygga på Gud och oss sjelfwa, äfwensom på det ömfelt: diga stöd, fom wi äro hwarandra skyldige och wara stolte deröfz wer, att inom så kort tid hafwa återgifwit detta stora land åt fris den, inom fig blomstrande och i utlandet hedradt. — Uti en privat audiens har ryske gesandten v. Kisselew öfwerlemnat sin kejsares swar på ett egenhändigt bref från kejsar Napoleon. — Wid lagstiftande församlingens för 1853 högtidliga öpps nande i Tuilerierna stod till höger om thronen en ländstol för prins Jerome, till wenster en stol för prins Napoleon, och något längre tillbaka såten för de öfrige prinfarne. De: förtjenar anmärkas, att utom de begge lagstiftande fårerna äfwen samtlige statsråden, såwäl som deputerade från andra höga authoriteter och samtlige härwarande generaler woro inkallade. Kejsaren inträdde precis kl. s; fem minuter förrut hade kejsarinnan anländt och helsades med högljudt jubel; hennes uppträdande gjorde det sördelaktigaste in: I. — —— — — — — —ö—?,w-— 22————