gon och en högst uttrycksfull fysioqnomi, stod frilla och allwarlig och betraktade det utomordentliga skådespelet, liksom han welat upp täcka meningen deruti. Jag närmade mig till honom och frågade: Hwad skall allt detta betyda? Och då fwarade han mig: MNur afgöres Europas öde. Når fort derefter kanondundret tystnade, kampen upphörde och natten bredde sitt flor öfwer de stridande, så att fcenen blott upplystes af bivouac-elvarne och de brinnande bys arne, då wände fig den lilla mannen till mig, och på min förnya ade tillfrågan, nä, hwad wardt beslutadt, swarade han betänksamt: ip, Europa kommer under lopvet af det ingångna seklet att återgå till wandaliam. Härwid waknade jag. Som jag hwarken genom en försummad uppfostran, eller af lynne och sinnesbeskaffenhet warit fallen för mysticism, widskepelse eller wantro, få fästade jag i början ide all den uppmärksamhetwid denna befynnerliga förespegling, fom jag sedermera, af ganska giltiga skäl, kommit att göra. Likwäl hade den få till wida gjort: ett djupt intryd på mitt finne, att jag mången aftonftund, under: förtroliga samtal, berättat min vision för en mängd personer, långt; rande nypgifwa. Det will deck numera synas säsom om han warit ett werk tyg i hegre mafters händer — en lekboll för ten merldgeironi, fom rear fig I åt att gäcka wåra käraste öuskningar, wära sannolifaste förheppningar. För: 1 fattaren har den öfwertrgelsen, att hela den synliga werlden är genomträngd af twenne metwägande frafter: den skapande ech den förftörande, den upprätt: hällande och den förgängliga, den attractiva ech den revulsiva; eller likasom det finnes i naturen vositif och negatif electricitet, rörelse och hwila, få fiunes ter ocksä andliga krafter, hwilka wi enligt wår åsigt af werldsbyggnaden fordele i enda och geda. De andliga frafterna äro redan fill fin natur conventionelle. och ju obestämdare de äro ju oftare synes händelsernas utweckling wara under) fastad det ironiska wäsendes behag, fom har sitt nöje af att gåta wära flncs gaste beräkningar.