Kort berättelse om en märkwärdig syn. (Benäget meddelad.) Natten till d. 18 Oktober 1806, då jag undertecknad, efter en lugn och stilla sömn, uppwaknade på morgonen fl. 5, fann jag, e huru uthwilad och fullsöfd, i likhet med Å många andra när frå: gan är om att öfwergifwa den fära fången, det wara för bittida att stiga upp, blef således liggande ännu en stund, och inslumrade derunder ånyo. Denna slummer war hwarken en ordentlig sömn, eller ett riktigt wakande, och lärer ett dylikt kroppens tillstånd fruns dom inträffa äfven med andra personer, om de deråt lemna behö rig uppmärksamhet. Emedlertid, strart efter sedan jag inslumrat, syntes det mig som om jag wore till häst, omgifwen af en otalig massa truppar af alla wapen; wi framskredo sagta öfver en os fantlig slätt, men snart möttes en fiendtlig krigshär, och då började en förfärlig kamp emellan begge härarne. Med största natursenligs het förespeglades hela gången af ett ytterst imponerande fältslag. Det föreföll mig, fom jag ide endast såg, utan äfwen hörde fas nondundret, fommando-orden, hästarnes gnäggning och wapnens gny. Såsom en besynnerlighet bör anmärkas, att jag bland projectilerna tydligt märkte de då ännu ide upptäckte congrevska raketerna. Slutscenen af denna tilldragelse fäste fig särdeles i mitt minne; ty jag såg folen, fördunklad af rök och lågor, gå eldröd ned baf: om en stad med flera torn: på åtskilliga ställen, rundt omkring mig, på det widsträckta fältet, brunno med hemska lågor flere bvar: och de talrika menniskomassorne rörde fig oroligt och bestörte om hwarandra, fåfom myror i en upprifwen myrstack. En liten man ), med blekt enfigte, mörka hår, blirtrande ör ) Hwem denne man war — (han lefwer än) — mill jag ie för det närmar