rinnans utstyrsel. Detta blad meddelar sålunda, att Hennes Åeåj:-is klädningar sys af tmenne Feer madam Vignon och mamsell Pals myre; den förra fyr dagstoiletterne, den sednare aftonetoiletterne, Mad. Vignon har 34 klädningar under arbete, hwaribland 3 mors gonklädningar, rikt besatta med spetsar; en rosa moiree-flådning med långa garneringar och befatt med franfar och spetsar af hwita fjäs drar; en grön sidenklädning med volants, besatt med fjädrar o. s. w. Mams. Palmyre har 20 klädningar att förfärdiga, hwaribland en hwit broderad brofadeflädning, besatt med två rader blommor; en med silke och silfwer broderad klädning; en röd sammetsklädning, garnerad med volants af guldblonder och broderad med kröma Örs nar; en blå sammetsklädning, besatt med spetsar från Alengon; en swart sammetsklädning, besatt med guldspetsar; en grå atla8g-Flädning, befatt med en volants af Brisfeler-fpetfar o. s. w. — D. 30 Jan. (Tel. dep.) Sedan kejsarinnan i går afton under mängdens lifliga acklamation inträffat i Tuilerierna, hwarest det borgerllga äktenskapet afslutades, har den kyrkliga högtidligheten i dag egt rum, Det fejferliga paret begaf fig fl. 12 till No: tre:Dame, hwarest hela diplomatiska fåren war församlad. På gatorna, genom hwilka tåget passerade, herrskade, oaktadt den oc räkneliga menniskomassan, den största ordning, och kejsaren och fej: sarinnan helsades med enthusiasm. Högtidligheten slöts kl. 4 och fejsarparet begaf fig under mängdens jubel till Tuilerierna, och strart derpå till St. Cloud. Storartade förberedelfer göras till illumination. D. 31 Jan. (Tel. dep.) Af de för Decemberorolighec terna 18514 dömde hafwa åter 3000 bliywit benådade. Numera är terstå således 1200 ide benådade. Denna amnefti har upptagits med tillfredsställelse. (Jnföres på begäran.) Arbetarens klagan öfwer det onda, hwaraf ban lider. Det kan wäl kanske synas något djerft, något förmätet, att så här offentligt wilja tala om de lidanden, för hwilka den arbetande klassen är utsatt. Men det swenska folket har ju från urminnes tider alltid warit ett fritt folk, ett folf, fom alltid öppet uttalat fina åsigter såwäl inför sjelfwa Konungathronen, då de warit grundade på sanning och rått, fom inför liftånfande jemlikar. Wi hoppas derför få tillgodonjuta samma rättwisa, fom wåra fäder wederfors, — och på detta wis uttala befymmer, fom ligga få tungt på mås ra hjertan. Det heter wäl i skriftens språk: sörj ide för morgonz dagen, ty hwar dag hafwer fin omforg; men hwem fan lifgiltigt och stillatigande fe fin olycka nalkas? Hwem är den som icke gör allt för att afwända olyckans flag ifrån sitt hufwud? — Så åf: wen wi, då wi nu fe wårt ekonomiska bestånd med hwar dag allt mer hotad. Ja, då wi fe huru menniskans moraliska egenskaper, och det fråmst inom wår klass, dagligen blifwa ett offer för detta tidens onda, få wilja wi hoppas, att den wördade allmänheten utz säktar oss för Det fteg wi tagit att få offentligt uttala wåra befymz mer, isynnerhet fom wi erfarit, att olyckan alltid kännes mindre når man äger någon åt hwilken man fan meddela fina tankar. Det är derför wi wilja wådja till den ädla menskligheten med bön om hjelp mot detta tidens onda, och detta onda är i bofstaflig mening bränwinet; ty det är genom njutningen häraf fom menniskans moraliska wärde, lift den ryfande branden, allt mer och mer före folnas, tills den blifwer till intet. Det är på detta wis menniffan, detta Guds herrliga skapade werk, sjelf bereder sig en djurisk förs nedring, en förnedring, för hwilken menniskowånnen fasar, och, fom aldrig uprhör, så länge bränwin finnes till. Men det är ickeblott den, tom söker fin njutning i det olyckliga bränwinet, nej äfwen den nyftre, som lider deraf, emedan hans lifsuppehälle så grufligt stegras igenom de många tusen tunnor säd, fom årligen förbrännas till bränwin, få att hans ringa dagspenning ide fan hinna till det nödwändiga, såsom tillräcklig föda jeme erdentl iga kläder åt sig och de sina, ifynnerhet när han har någon talrifare familj att uns derhålla; och när han ide förmår ffaffa det oumbärligaste åt fig och de fina, hwad blir Då följden? Jo, då står fattigdomen med alla fina eländen för hans dörr, och då har en wändningspunkt i hans lif inträdt; ty hand i hand med nöden wandrar frestaren, och när dessa twå blifwit hans följeslagare, då är det förbi med hans bättre jag. Då betraktar han lifwel och dess öden helt annorlunda än förut, då anser han det för lofligt att på hwad sätt som helst förbättra sin lycka, men hwilket i stället blir hans elycka. Det är — :.. HT on såsdan förfärlia